Ang. Trassel: Medveten om ansvar

Tolkar man trassel i vid mening så saknar allt betydelse utan trassel, och i det citat som Stefan Görling återger från Daniel Dennett blir detta ännu tydligare.

“The thing about brains is that when you look in them, you discover that there’s nobody home.”

Medvetandet stiger alltså, om man ska tro Dennett, ur trasslet. (För den som saknar qualia i Dennetts resonemang rekommenderar jag denna underhållande historia.) Information, och därmed mening, vill jag även påstå uppstå först när företeelser trasslas ihop.
En isolerad punkt säger ingenting, en linje förtäljer inget, en etta utan trassel är varken sann eller falsk, en nolla säger precis lika lite om den inte har trasslat in sig i ett sammanhang.
Väl i ett sammanhang kan de tidigare informationslösa 1:or och 0:orna förtälja alla satser, och därmed allt som är fallet, i vart fall om man ska tro Ludwig Wittgenstein.

Stefan frågar sig vidare vem eller vad i trasslet som är ansvariga, eller skyldiga — och ger TPB och Blondinbella som två trassliga exempel. För att något, eller någon, i juridisk (och moralisk) mening skall vara ansvarig för en handling krävs, så vitt jag förstår, intentionalitet. För att tala om intentionalitet krävs ett medvetanden, och medvetanden kan tänkas, som sagt, stiga ur trassel.
Det svåra när vi nystar i trasslet för att hitta de(n) skyldige är att hitta var intentionen fanns.

Studerar man en myrstack så verkar myrorna leva efter en handfull enkla regler, utan medvetenhet om den stora planen för myrsamhället, men trots detta är de ett välstrukturerat samhälle (inte helt olikt mänskligheten). Mycket av detta samhälle har växt fram genom ett evolutionärt format beteende. Givet att detta är fallet, vem bär i så fall ansvaret för strukturerna? Var finns intentionaliteten? Ingenstans. Överallt. Eller, i slumpen, om man så vill.

Kan då även utom-individuella trassel, så som fenomenet med ”distribuerade hjärnor”, kulturella strukturer, normsystem eller organisationer, också utgöra medvetanden. Och därmed hållas direkt ansvariga? Kanske…

Aktiebolag och andra typer av juridiska personer är en institutionalisering av att flytta ansvar från det individuella till ett större trassel, men de är dock enbart ansvariga inför aktörer som kontraktsmässigt erkänt det delegerade ansvaret, och utgör därmed inte grund för ett jakande svar.
Ett medvetande större än en individ är dock inte otänkbart. Det finns till och med de som verkar resonera som om de faktiskt existerade. De menar att företeelser som strukturer och reklam styr individen i så stor omfattning att hon inte kan ta ansvar för sig själv. Dessa strukturer menar de dock är produkten av en frihet för en otyglad kapitalism – av oreglerad reklam, girighet och konsumtion.

Ponera att ett utom-individuellt medvetande skulle existera. Givet de klassiska rättighetsetiska tänkandena är det svårt att se att man någonsin skulle acceptera att flytta intentionalitet från den enskilda ”uppåt”. Även givet utilitaristiska glasögon tycker jag det verkar svårt att rättfärdiga denna syn. Strukturer, kulturer, och alla tänkbara utom-indviduella medvetanden kommer likväl alltid att enkom diktera de möjligheter det enskilde medvetandet kan välja mellan. Den enskilde måste dock ändå alltid göra ett val. Ett val som han borde kunna hållas helt ansvarig för — och därmed finns inget ansvar kvar att delge det större medvetandet.
Frångår man denna princip förlorar individen som aktivt väljer incitament att välja rätt. Knappast en nyttomaximerande hållning?

Alltså: Trasslet möjliggör möjligheter för den enskilde. Den enskilde väljer bland olika möjligheter. Alltid — utan undantag. Så enkelt tror jag det är. Allt trassel till trots.

Således:
1) TPB är ansvarig för att driften en bittorrent-tracker. De är dock inte ansvariga för vad andra väljer att använda den till. Skall TPB anses göra något olagligt, så bör det anses olagligt att driva en sökmotor som söker bland vilken mängd icke-kontrollerad information som helst (tänk: Google.).
Den som med intention utför en handling som bryter mot upphovsrätten med hjälp av TPBs bittorrent-tracker är ansvarig för sitt brott mot monopolet.

2) Blondinbella skulle inte vara det fenomen det har varit om det inte var för dess läsare och de företag som velat marknadsföra sig till tweens och tonåringar och försett sajten med resurser. Modebloggandet är givetvis större än Blondinbella och skulle överleva utan henna, men detta till trots så är det fortfarande Blondinbella som är ansvarig för sin blogg och dess framgång – det var hennes intention som skapade den.

Veckans Skifte: Trassel – gästskribent Stefan Görling

Veckans skifte är skrivet av gästskribenten Stefan Görling som gör premiär på Skiften. Stefan är bland annat doktorand vid institutionen för Industriell ekonomi vid KTH, och här delar han med sig av några intressanta funderingar om terrorister, trassel och Blondinbella. Enjoy!

***

The Pirate Bay-rättegången är till slut över. Eller, åtminstone denna rond. Jag är inte jurist. Och lämnar målet som sådant åt sidan. Men jag har funderat lite på vad det är som jag finner så fascinerande med fallet.

Jag tror att det är just det faktum att det är en gestaltning av vad jag ser är speciellt med Internet, och vad som kommer att bli allt mer problematiskt. Oavsett vad vi tycker om saker och ting borde det gå att upprätta någon form av konsensus kring att om vi tittar på TPB och inkluderar hela det trassel av datorer, personer, kablar och sladdar så tittar vi på vad åklagarna talar om en piratkopieringsindustri. Det sker brott mot upphovsrättslagen i parti och minut.

Men. Och här blir det mer spännande. När vi försöker koppla isär detta trassel, och fundera på övem det egentligen är som gör det olagliga. Och vilken central hjärna vi kan hålla skyldig för denna industri blir det genast mer problematiskt. Då kliar vi oss i huvudet och det här är ju det som diskuterats i TPB-fallet. Vem var det som organiserade det hela? Vem var ansvarig? Hur styrdes detta trassel? Det kan ju inte bara uppstå av en slump (eller kan det? Se här).

Tanken för mig till Kevin Kellys fantastiska bok Out of Control (Kelly 1995), som även med några år på nacken fortfarande är en fantastisk läsupplevelse (Finns online här, men kan med fördel köpas på papper). Där han skriver om Dennetts perspektiv på att det inte finns någon central del av vår mänskliga hjärna:

”Humans have a brain, but it is not centralized, nor does the brain have a center. ”The idea that the brain has a center is just wrong. Not only that, it is radically wrong,” claims Daniel Dennett. Dennett is a Tufts University professor of philosophy who has long advocated a ”functional” view of the mind: that the functions of the mind, such as thinking, come from non-thinking parts. The semimind of a insectlike mobot is a good example of both animal and human minds. According to Dennett, there is no place that controls behavior, no place that creates ”walking,” no place where the soul of being resides. Dennett: ”The thing about brains is that when you look in them, you discover that there’s nobody home.”

[…]

Much more likely, says Dennett, is that ”meaning emerges from distributed interaction of lots of little things, no one of which can mean a damn thing.” A whole bunch of decentralized modules produce raw and often contradictory parts — a possible word here, a speculative word there. ”But out of the mess, not entirely coordinated, in fact largely competitive, what emerges is a speech act.”

Vi har svårt att acceptera att något som ser ut att vara ett intelligent beteende, inte nödvändigtvis är det. Eller för den delen att vårt medvetande, som vi ser och känner dagligen, faktiskt inte skulle existera när vi börjar plocka isär neuronbana efter neuronbana i hjärnan. Vi vill hitta en intention, om vi så ska konstruera den i efterhand. Eller som Whitehead argumenterade, världen är ett trassel, men den befolkas av människor som låtsas att den är statisk.

”In short, the argumentis that, yes, the world is fluid, but it is populated by humans whose sensemaking apparatuses pretend that it is not fluid. But, as Whitehead poits out, although static categories may be used to enter into a fluid world, they are also made bya fluid world and remade in a fluid word. In other worlds, the static categories – or rather, the making of static categories – is part of the process.” (Hernes 2007, s.29)

Hela Internet är en väv av aktörer som är löst kopplade och tillsammans ibland skapar ett beteende som för en betraktare kan te sig lavinartat, koordinerat och organiserat. Bloggosfärens debatt kring FRA-lagen är ett tydligt exempel på detta trassel, även om många försöker peka ut vem det var som organiserade det hela. Men är bara ett av många exempel på komplexa system där många aktörer påverkar varandra utan hierarkis styrning och tydlig kontroll.

Ett annat exempel är den fantastiska väv av aktörer som tillsammans håller uppe begreppet ”Blondinbella”. Ett trassel som förutom bloggen involverar företagare som försöker bygga företag med hennes varumärke (klädkollektioner, webshoppar), eller på annat sätt koppla sig in i ekosystemet. Det handlar om alla de (företrädesvis tonåriga tjejer i mindre svenska städer) som kommenterar hennes blogg för att kunna länka in sin egen blogg i trasslet. Tillsammans skapar de ett enormt system som med vissa mått (sidvisningar) är det bland de största fenomenen i Sverige. Men med andra mått har en långt mycket mindre makt. Tittar man inte till hela trasslet är det svårt att förstå hur någon som är så populär, åker ut ur Let’s Dance långt innan Carl-Jan.

Vad det här innebär är att när vi börjar plocka isär det komplexa trasslet ”Fildelning via Pirate Bay”, Bloggosfärens kampanj mot FRA-lagen, eller för den delen Blondinbellas imperium är det inte säkert att det finns en central nod som styr. Att det finns en intention vi kan haka oss fast vid. Som vi t.ex. kan avkräva ansvar. När vi plockar bort bit för bit hittar vi ingen PR-byrå som var hjärnan bakom FRA-kuppen. Och vad är Blondinbella utan resten av sitt trassel? Kan vi ens säga att det är hon styr sitt imperium?

Men vad gör vi då när världen blir allt mer komplex, och trasslig? Hittills har vi angripit problemet genom att försöka identifiera en nod/del av det som faktiskt verkar ha inflytande. Och angripa den.

Hernes (Hernes 2007) använder Al-Quaeda som exempel. USA blev attackerat, och svarade genom att i hast bege sig till Afghanistan för att slå ut den där Al-Quaeda, och dess styrande råd. Al-Quaeda är inte en organisation med ett huvudkontor, det är ett ständigt föränderligt trassel av aktörer som i olika sammanhang associeras med fenomenet.

Al-Quaeda slås inte ut oavsett vad Usama faktiskt befinner sig. Ekosystemet runt Blondinbella lever vidare även om hon skulle sluta blogga. Och FRA-”rörelsen” står inte och faller med någon dold hjärna.

Våra försök att låtsas att världen inte är ett trassel fungerar inte längre. Allt fler fenomen går inte att plocka isär och förstå genom dess delar. Som Dennett skriver om hjärnan ”The thing about brains is that when you look in them, you discover that there’s nobody home.”.

Vad gör vi när vi inser att ekosystemet fortlever även om vi slår ut en nod? Att fildelning fortsätter efter TPB? Eller att trasslet kring modebloggare fortsätter även om Blondinbella slutar blogga.

Det pratas ibland att vi genom teknikutvecklingen måste börja prata om horisontell lagstiftning istället för vertikala stuprör. Att vi inte längre kan reglera marksänd tv för sig och webbtv för sig, eftersom tidigare separata områden växer samman. Att vi måste reglera på andra ledden.

Min tes är dock att det nu sker något större, att vi i detta ögonblick ser ett skifte från ordning mot trassel. En slutlig dödsstöt för tanken på en form av central styrning, mot en värld där vi lever i ett trassel där många viljor ständigt hörs och vi i alla frågor har en ständig kamp där vi måste kompromissa mellan många olika viljor. Whitehead hade rätt, att vi människor har en benägenhet att anta att världen inte var ett trassel. Men det ser ut att fungera allt sämre i samhället. Kommer det verkligen att vara ett hållbart förhållningssätt framöver?

Jag famlar runt bland systemteoretiker som Luhmann och hans följeslagare, som kanske kan hjälpa oss att beskriva denna trassliga värld, men de säger mest att det är svårt. Så jag vänder mig till skiftespanelen istället.

Är världen allt trassligare, eller är det bara något jag fått för mig? Hur ska vi hantera denna trassliga värld? Hur styr vi ett trassel? Hur stiftar vi lagar? Hur ser vi till att de följs? Går det att kombinera dessa nystan med integritet, yttrandefrihet och rättssäkerhet, eller kommer vi tvingas att göra avkall för dessa för att kunna styra världen?

Referenser

Hernes, T., 2007. Understanding Organization as Process: Theory for a Tangled World 1st uppl., Routledge.

Kelly, K., 1995. Out of control : the new biology of machines, London: Fourth Estate.