I veckans skiftespost ställer Johanna Nylander frågan om vi är på väg mot en glorifierad disperfektion och om vi blir mer öppna eller mer slutna? Jag ser det som strömningar och motströmningar. Vi har haft en period med ökande strävan efter det perfekta, med makeovers och extreme makeovers av våra kroppar och hem. Det finns inget som lämnas åt slumpen, allt kan bli lite bättre. Jakten på den perfekta hälsan. Du är vad du äter.

Inledningsvis användes internet som en stor anslagstavla, sedan blev det skyltfönster. Nu är det interaktion och konversation som gäller. Då gjordes megalanseringar – minns Boo som sköt sin framför sig ett bra tag – nu görs betalanseringar. Produkten behöver inte vara perfekt, det är vägen dit som står i fokus, som ligger i offentlighetens ljus och skärskådas. Hur många gånger har vi nu inte sett kommentarer kring, inte vad den där vd:n eller politikern gjorde eller sa, utan kring tidpunkten för presskonferensen. Och hur många tv-serier har vi nu inte som går ut på att slipa fram en diamant: Idol, Top Model etc.

Have no fear of perfection – you’ll never reach it.
/Salvador Dali

Nu och ett tag framöver gäller det att hitta den perfekta vägen, och att attrahera rätt följeslagare för resan.