Hur kommer världen se ut, och vad är förutsättningarna, i januari 2009, då USA:s nästa president tillträder på sin post?

En rak och direkt fråga som en framtidstänkare såklart gärna angriper med stor entusiasm.

Låt oss börja lite lättsamt med den tekniska utvecklingen. Gartner publicerar varje år en hype-kurva som kan ge lite vägledning om den närmsta framtiden.

Som synes är bl.a. cloud computing och 3D-printing på uppgång. Återstår att se vad som är det stora samtalsämnet just i januari. Jag hoppas själv få testa en Android-telefon innan året är slut.

Så, raskt över till något mer allvarligt. De pågående konflikterna i världen är lyckligtvis tämligen få.

Rysslands agerande i Georgien signalerar ett skifte inte minst för svensk försvarspolitik. Det är ytterligare en påminnelse om att övergången till ett nytt energisamhälle är av största vikt.

Men om inte konflikten i Georgien eskalerar utom kontroll så är det ändå ekonomin och inget annat som kommer att vara det stora samtalsämnet under hösten. Den uppblåsta fastighetsmarknaden i USA har ännu en bit kvar att falla. Håll ett öga på Case-Shiller-kurvan:

När detta index närmar sig 100 kan man tala om ett normaltillstånd. Dit är det ännu en bit. En ganska bra bit. Hösten kommer att bli mycket besvärlig oavsett vad vissa ekonomijournalister påstår (läs detta istället). USAs ekonomi kommer att gå på knäna i januari. Förmodligen har ett antal banker tvingats slå igen med mycket allvarliga konsekvenser för ekonomin som följd.

Men, med en ny president och bottenkänning på husmarknaden kan amerikanerna äntligen börja skönja ljuset i tunneln. Presidentvalet är ett skifte i sig. Antingen hamnar en afro-amerikan eller en kvinna i Vita Huset.

Bortom lågkonjunkturen skymtar en värld utan finansbubbla och med en världsekonomi på avgiftningskur från oljeberoende. Definitivt något att se fram emot, men lite längre borta än januari 2009.

Uppdaterat: den amerikanske konsumenten kan inte längre finansiera sina inköp med kreditkortet. För den globala ekonomin är detta en gigantisk utmaning och ett enormt skifte som kommer att ge efterskalv långt in i framtiden.

Så här ser amerikanernas låneberg ut:

Som sagt, det blir en skakig höst.

Läs även andra bloggares åsikter om usa, presidentvalet, ryssland, bolånekrisen, 2009, framtiden, georgien, subprime

Finns det anledning att börja tala om den post-Amerikanska världsordningen? Eller kommer det att finnas det 2010?

De nyligen uppbiffade aktörerna till trots så har USA en särställning, dels är landet fortfarande den enda egentliga stormakten, och dels så är det otvivelaktligen den enda stormakten med en demokratisk historia.
Förutom att det betyder att USAs administration har en större legitimitet än andra stormaktsadministrationer, innebär det att USA är ett föregångsland.
USA är trots allt det land dit flest skulle vilja emigrera.
Vidare är rollen som föregångsland tydlig vid demokratisering och liberaliserings processer då den förändring som sker ofta kallas just ”amerikanisering”.
Det normativa Amerika kommer ha ett värde långt framöver.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=z4tDP-yMwXI&hl=en&fs=1]

När man talar om landet i väst idag så talar man mycket om låneinstitut, lågkonjuktur, husmarknad och den impopuläre Bush och hans äventyr. Men alla tråkigheter till trots så påminner Sofia Nerbrand i senaste numret av NEO om att Amerikanerna fortfarande relativt nöjda med sin tillvaro, ty de seglar ner från hög höjd.
Man kan fortsätta att roa sig med hjälp av NEO och läsa Rasmusens artikel som påminner om den fantastiska köpkraft som faktiskt finns i USA, samt hur man värderar tid och förmögenhet på andra sidan Atlanten.
Nog har även vi att lära av jänkarna än.

Johanna Nylander frågade sig hur mycket ”Change” eller ”Hope” presidentkandidaterna egentligen skulle kunna bistå med.
Mitt intryck är att de inte kommer att bistå med så mycket av den varan.
Presidentskap kan sannerligen bjuda på skiften, något som bl a Reagan bevisat, men det verkar inte som om någon av kandidaterna söker mandat för stora förändringar—d v s utöver ”Change”.

The Economist avslutar sin ledare med att påpeka att McCains agenda gör att han verkar vara uppföljaren, Bush 3, snarare än McCain 1. Precis det som han räds mest.
Obama som kallat sig själv ”a blank screen” på vilken man kan projecera de mesta kanske inte står för så mycket förändring som han vill göra gällande—om han inte ska göra många besvikna.

Och världen skälver inte 2010. Den s k Amerikanska världsordningen består, och den övriga världen fortsätter att bli lite friare, eller mer amerikaniserad om man vill. Det är i vart fall min skiftesfria spådom.