mman till nya användningar pågår fortfarande.

Det blir, som Joakim noterar, förstås en del oväntade nya intressenter, då internet angår alla parter nuförtiden, men en visionär har vi inte sett; den politiske visionären.

Politikerna på 90-talet ränkas inte riktigt, trots mycket tal om nationella bredbandssatsningar så följde ofta politikerna bara infrastrukturs utbyggnaderna. Riktiga nationella storprojekt, som Malaysias Multimedia Supercorridor (MSC) misslyckades då de hängdes upp vid en specifik hårdvara eller på överdrivna förhoppningar (läs mer här om Malaysia).

Anna König Jerlmyr uppmärksammades nyligen för ett förslag att öppna polisstationer i Second Life, för att vara där kidsen är. Anna König Jerlmyr fick mycket kritik för att hon inte hänger med och att Second Life blir alltmer av en spökstad.

Fast det är inte att Second Life är passé som är problemet egentligen. Anna König Jerlmyr har rätt i att de virtuella världarna är legitima områden för politiken och juridiken. Sedan kan det röra sig om rena spelvärldar eller andra plattformar online. Jag undrar varför World of Warcraft skulle vara undantagen? Det är att se bakom internet, avatarer från poliser gör inte så stor skillnad. För den politiske visionären handlar det om att spänningsfältet mellan anarchy, choice of law or acts of God– som att t.ex. politiskt diskutera vilken EULA som ett företag får upprätta.

Där finns spänningsfälten inom dagens informationspolitik, vilket inte identifierats ännu av politikerna (inte riktigt av Piratpartiet heller). Därav ser vi den rätt lågmälda diskussionen kring nätneutralitet. Fast för att kunna se den sprängkraften så behövs inte bara kunskap utan ett ideologiskt tänkande, och där är visionärens plats.

Intressant

Många skulle säga att det har med den svenska kulturen att göra. Att fira midsommar. Att titta på Kalle Anka på julafton. Att njuta av kungabröllop och att klaga på vädret.

Sånt där som svenskar gör.

Men det stämmer inte riktigt. Grundbulten i det svenska medborgarskapet är att man följer och accepterar den svenska lagboken.

Fundera på detta i dessa dagar då Riksdagen klubbar genom IPRED-lagen och det fria utbytet av information står inför rätta. ”FRA-lagen” är redan i bruk.

Vad som händer då är att en ny generation växer upp som inte accepterar dessa lagar. Som använder tekniken för att komma runt lagarna.

Någon beskrev TPB-rättegången som en kamp mellan två logiska system: lagtexten och mjukvaran. Kanske är det också en kamp mellan två olika sorters medborgarskap.

Det ena till ett land, en nation, en flagga, ett kungahus.

Det andra till ett nätverk, en idé, en mjukvara. Eller, ja, till vad? För något är det, det där ännu svårdefinierade molnet som internet utgör. På väldigt många sätt likt ett samhälle. Utan gränser. Utan land. Utan flagga. Men likväl, ett samhälle.

Ett medborgarskap blir åtminstone svårt att skaffa sig. Internet saknar en sådan struktur.

Än så länge.

Idag klockan 16 patchas den svenska lagboken med en uppgradering som möjliggör det här. Tycker du som svensk medborgare att det är något du kan stå bakom med själ och hjärta?

Eller är det dags att byta system?

1. Vilka blir de kortsiktiga effekterna av Pirate-Bay-rättegången?
2. Hur kommer vi på lång sikt se på relationen mellan individ och information?

Rättegången är intressant av flera skäl. Någon uttryckte det som att nu står två mänskligt skapade logiska system mot varandra: juridiken och mjukvaran. Rättegången blir också ytterligare ett i den långa raden av exempel på att vi just nu genomgår ett enormt skifte, från industrialismen över till internet- och informations-eran.

Från muskelkraft till idéer.

Från atomer till bitar.

Från mass-medier till oss-medier.

Så, åter till Joakims frågor. Vad gäller fråga nummer 1 tycker jag mig ana ett skifte i debatten. Kanske är det bara inbillning från min sida, men långsamt, långsamt får piraternas idéer genomslag även i de finare rummen.

Ett exempel. Häromveckan satt hela media-Sverige och lyssnade andäktigt på Wired-redaktören Chris Andersson tala om Free. Free som i Fri distribution. Fria tankar. Fri information. Låter det bekant?

Å media-Sverige lyssnade. Joakim listar fler exempel i sin post.

Anderssons idéer är knappast nya. Wired-kollegan Kevin Kelly skrev redan för 11 år sedan om den nya ekonomin, ett uttryck som sedan kom att (felaktigt om du frågar mig) likställas med kraschade aktiekurser och uppblåsta affärsplaner, men egentligen handlar om samma sak som Anderssons Free: allt som går att automatisera kommer att automatiseras och allt som automatiseras får förr eller senare ofrånkomligt priset noll. En viagra online without prescription

com/category/automatiseringen/”>megatrend som inte kommer att avstanna p.g.a. något så banalt som en rättegång. (Notera dock att inte allt blir gratis, vilket somliga tycks tro. Tricket är att finna det där som inte går att automatisera.)

Annars är de kortsiktiga effekterna av en rättegångsprocess som förmodligen kan vara upp emot 5 år svåra att sammanfatta. Kom ihåg att BitTorrent-protokollet (filerna som Pirate Bay länkar till är BitTorrent-filer) uppfanns för drygt 7,5 år sedan. Idéer om alternativ, ännu svårare att juridiskt ”komma åt”, finns det gott om. Youtube lanserades för 4 år sedan. Pirate Bay själv drog igång för lite mer än 5 år sedan.

”Kort sikt” i internet-tid är något helt annat än ”kort sikt” i juridisk process-tid.

Ett citat som känns rätt i sammanhanget:

”First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.” – Mahatma Gandhi

Befinner sig piratdebatten i steg tre av fyra? Vi får se.

Fråga 2, om individ och information, passar jag vidare till en framtida skiftesspaning. Onekligen ett ämne vi lär återkomma till.

Uppdaterat: Sydsvenskan ska vara glada som har Anders Mildner i sitt stall. Han skriver:

Vilken är egentligen skillnaden mellan The Pirate Bay och Google?

Sedan länkar han till en massa Google-sökningar som leder till BitTorrent-filer av upphovsrättskyddade filer (tror jag, jag laddade såklart inte ned filerna). Hm, är Sydsvenskan skyldiga till medhjälp till piratkopiering, måhända?

Läs även andra bloggares åsikter om pirate bay, pirater, fildelning, piratpartiet, informationsjuridik, framtiden