Haha, bra citat! 🙂

Inga problem för min del ifall allt jag kan vilja ha, kan jag få nästintill gratis av robotar. Eller, i samma scenario, jag har inget problem med att inte kunna få ett jobb för att en robot kan komma till en arbetsplats och utföra en viss uppgift bättre och billigare än mig. Om robotarna kan använda allt land mer effektivt än människor, låt dem göra det. Framtiden är ljus även om man skulle få allt serverat framför sig.

Bilarna blir självkörande och byggs av robotar vilket även gäller skyskraporna om de inte skrivs ut av gigantiska 3D-skrivarna. Allt som går att automatisera kommer att automatiseras. Så inga arbetstillfällen till människor där, inte.

Möjligtvis skulle en annan sorts konkurrens vara på plats här, för att öka produktiviteten och (därmed) kunna skapa så mycket kapital att alla kan anställas (till allt högre löner)? Istället för att svenska staten skall försöka göra detta, då kanske det vore bäst att tillåta privatpersoner att skapa nya ekonomisk-politiska system där nya projekt kan dras igång, som då inte behöver ta hänsyn till alla (eller några) av statens regleringar eller skatter (helst inga, för egen del, alltså)?

Det jag tänker på är secession, för en mer vetenskaplig metod för att förbättra politiken, då den öppnar för fler småskaliga experiment, som nog inte orsakar några makroproblem, och som gör det enklare att jämföra politiska system för de flesta. Med institutionell konkurrens borde de flesta märka vilket system som passar dem bäst, och då kanske man även flyttar dit.

Jag har annars ingen koll på, eller någon bra gissning om, hur framtidens marknader kommer att vara organiserade. Tjänster kan nog bli mer viktigt, men jag hoppas nog att det blir viktigare med mycket snabbare transportmedel och snyggare, lyxigare skyskrapor (bl.a.). Tjänster verkar kunna bli mer, om vi får mer fritid så att vi kan lägga ner tid på att umgås med de ”lekar” och förströelser som marknaden erbjuder. Men för att nå det borde vi få mer tillväxt.