Man kan låsa tekniken men inte idéen

Waldemar lyfter fram internets framtid som veckans skifte. Är vi på väg mot ett mer slutet nät? Var internets öppna och okontrollerade barndom blott en fas i dess livscykel, en fas som obevekligen har ett slut?

Detta är en frihetsdragkamp som kommer att fortsätta långt in i detta århundrade. Men, en sak har åtminstone historien lärt oss: när en frihetsidé väl fått spridning i samhället är den mycket svår att stoppa.

Internet är inte bara ettor och nollor som skickas över stora avstånd. Internet är en idé. En insikt vårt samhälle som kollektiv organism uppnått.

Det är en idé som inte går att låsa in.

90-talskrisen och högerspöket

Wille Faler gör en intressant observation:

”Hur många gånger upprepades inte lögnen att 90-talets borgerliga regering orsakade förödelse i den svenska ekonomin? Knappt en debatt med Göran Persson gick utan att han påpekade detta.

Trots detta så ser fler och fler experter, media och regeringar nu till hur regeringen Bildt med Bo Lundgren i spetsen skötte 90-talets bankkris. Bl a dagens Nobelpristagare i ekonomi, Paul Krugman lyfter fram Sveriges hanterande av bankkrisen som ett föredöme för hur en bankkris bör hanteras.”

Ett skifte i synen på 90-talskrisen på gång, måhända?

Framtidsmannen: Som sedd på TV

När jag växte upp på 80-talet hette TV-seriernas hjältar sådant som Sonny Crockett, Zeb Macahan och Michael Knight. På film spände Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone och Dolph Lundgren musklerna ikapp och på skolgården pågick ständiga diskussioner om livsnödvändiga frågor som vem som skulle vinna en fajt mellan Bruce Lee och Rocky.

Skildringar av framtiden var dystopiska och brutala när det inte var rena sagor.

Johannas skiftesfråga om Framtidsmannen fick mig att titta lite extra noga på dagens TV-serier, särskilt de som försöker skildra en framtid.

Då.

En TV-serie som är en ren fortsättning på 80-talets meste machofigur, Terminator, är Terminator: The Sarah Connor Chronicles. Den ursprungliga terminatorn, i filmen från 1984, var en benhård mördarmaskin, helt avmänniskofierad och reducerad till mannens kanske mest centrala uppgift: jakten. I uppföljaren blir terminatorroboten något mer mänsklig och får också beskyddarens och fadersgestaltens roll. Mest macho i den filmen är annars Linda Hamilton i rollen som Sarah Connor.

Nu.

I tredje filmen är terminatorn en kvinnlig figur men den filmen kommer nog att gå till historien som parentes i Terminator-mytologin. TV-serien är bättre. Summer Glau spelar mördarroboten Cameron med uppgift att försvara tonårspojken John Connor mot andra mördarrobotar. Till sin hjälp har hon Johns mamma, Sarah, spelad av Lena Headey.

Som bekant för de som sett filmerna kommer John i framtiden att leda ett människornas uppror mot robotarna, som fått för sig att mänskligheten bör utrotas – termineras. Maskinerna skickar då en robot tillbaka i tiden för att ta livet av John innan han blir vuxen. Något Sarah och Cameron sätter stopp för om och om igen.

Se serien här.

En annan TV-serie med framtidsinslag är Eureka. Serien utspelar sig i en liten stad någonstans i USA där någon statlig organisation har samlat landets skarpaste hjärnor för att i avskildhet kunna forska och experimentera sig fram till nya genombrott. I detta samhälle av supergenier hamnar Jack Carter med sin dotter Zoe. Jack är stadens sheriff och en av få invånare med normal IQ och större intresse av baseball än kvantfysik.

Medelmåtta. Pappa.

En medelmåtta bland genier, alltså.

Här i ligger seriens bärande idé då Jack får med sitt vardagliga och medelmåttiga sätt att betrakta saker och ting lösa de problem som uppstår när något experiment går fel och tiden börjar gå baklänges eller en gigantisk magnet råkar dra till sig rymdskrot som bombarderar staden.

Geni. Dotter.

Högsta hönset i byn är Allison Blake. Kvinna, såklart.

Geni. Chef.

Machopriset i serien går till Jo Lupo, Jacks vapendragare och kollega. Hon läser lika gärna Guns & Ammo som Cosmopolitan (även om hon försöker gömma de sistnämnda från sin kollega).

Macho. Kompis.

På stora duken ser vi lille roboten Wall-E räddas av sin stora kärlek, den avancerade och moderna Eve. Roboten Eve är till en början avigt inställd till Wall-E men lär sig efter ett tag älska den lille krabaten. Han städar ju åtminstone upp efter sig, städrobot som han är.

Detta är bara tre exempel men de är tecken på en tydlig trend i populärkulturen: framgång, styrka och mod håller på att bli kvinnliga attribut samtidigt som mannen reduceras till medelmåttlig bifigur. Rambo-typen är ingen framgångsrik människa på 2000-talet.

Fast det är inte mannen som får stå tillbaka för kvinnan. Istället växer en ny slags idealmänniska fram som är en kombination av de båda traditionella könsrollerna.

Förenklat: män med känslor och kvinnor med stake.

Daniel Pink skriver om hur framgång hamnar hos de som kan utnyttja både den högra och den vänstra hjärnhalvan, logik och känsla. På samma sätt kommer de som kan kombinera det bästa ur de traditionella mans- och kvinnorollerna att bli vinnare. Som nämnts tidigare på bloggen håller det på att ske en uppdelning mellan kropp och identitet som ytterligare kommer att accelerera denna trend.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=OlLCqVKwWJk&hl=en&fs=1]
Stål och muskler.

Skillnaden mot min barndoms 80-tal är påtaglig. Men, någonstans på en skolgård just nu diskuterar förmodligen några 12-åringar vem som skulle vinna en fajt mellan Arnolds terminator och Summer Glaus dito. Även om vissa saker ändrar sig kan vi vara rätt säkra på att andra är sig lika. Jag skulle dock sätta en 50-öring på Glau.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_RGQGI7V8o8&hl=en&fs=1]
”Some times they go bad.”

Läs även andra bloggares åsikter om genus, framtiden, manligt, kvinnligt, terminator, tv, eureka

Veckans skifte: den nya ekonomin

”Mom. I’m scared.” Foto av h.koppdelaney

Wow. Vilken vecka. Vilken helg. Vilken måndag!

Skiften.se är en blogg om förändringar i samhället pådrivna av teknikens utveckling, globaliseringen och människans vilja till förbättring. Men, vad vi betraktar just nu är ett skifte som kommer att ha minst lika stort inflytande på människors liv de kommande åren som den tekniska utvecklingen.

Det globala finansiella systemet befinner sig mitt i en hjärtattack.

Hjärtattacker får man efter alldeles för god tillgång på sådant som smakar gott för stunden men är dåligt för dig i längden. För de finansiella systemen har detta varit billiga krediter. Risk har varit för billigt.

När jag för några veckor sedan skrev:

Hösten kommer att bli mycket besvärlig […]. USAs ekonomi kommer att gå på knäna i januari. Förmodligen har ett antal banker tvingats slå igen med mycket allvarliga konsekvenser för ekonomin som följd.

…så trodde jag faktiskt inte det skulle bli så här illa.

Nu höjs röster ”mot kapitalismen”, mot nyliberalismen, men den mest marknadsliberala ~~senatorn~~ kongressledamoten av dem alla, Ron Paul, kan med högt huvud hålla följande anförande, starkt kritiskt mot $700 miljarders-bailouten:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YBVB1Uc0nko&hl=en&fs=1]

Nåväl. Andra får debattera de kortsiktiga konsekvenserna av måndagens nej i representanthuset. Den här bloggens uppgift är att blicka framåt. Att försöka finna de där lite större rörelserna, som inte alltid är uppenbara i bruset uppe vid ytan. Därför vill jag lyfta fram den nya ekonomin som veckans skifte.

Vad händer när dammet lagt sig? När blodet som forsar på gatorna (för att tala i finansiella termer) har stelnat?

Vilken värld kommer vi att vakna upp i när den här mardrömmen är över?

Den frågan får utgöra veckans skifte. Själv saknar jag just nu svar.

Uppdaterat: Hur ser morgondagens banker ut? Ökad transparens, enklare att använda och definitivt webbaserade. Mint.com är ett exempel. Färre anställda kan man nog också rätt säkert lägga till listan.

Uppdaterat 2: Expressens ledare om skiftet:

Det är nu inte bara föredettingar till ministrar som beskriver finanskrisen i USA som en vändpunkt. ”Det här innebär politikens renässans”, jublar vänsterinriktade Dagens Arena. ”Vi lever i slutet av en epok”, utropar Aftonbladet. Och statsvetaren Bo Rothstein skyller finanskrisen på att USA saknar ett välfärdssystem av nordiskt snitt.

Uppdaterat 3: Ett skifte som tydligen skett är att fler studenter sökt sig till IT istället för finans:

Av samma uppfattning är John Gallaugher, som är professor i data- och systemvetenskap på affärsskolan Carroll School of Management, på Boston College. Han har redan sett ett skifte i studenternas intressen och studieval:

– Studenterna både säger och skriver på våra kursforum att de vill gå kurser inom finansområdet, både på grund av ett intresse för it- och som en följd av oro över chanserna att få jobb i finanssektorn i framtiden, säger han.

Uppdaterat 4: En sorglig film, ett nyhetsinslag, från kreditkrossens spår i Kalifornien. Filmen ger en tydlig bild av att detta inte är en vanlig konjunkturnedgång. Vi kommer att få leva med konsekvenserna av kreditkrossen ett bra tag.

Därför förtjänar skiftet epitet Den Nya Ekonomin.

Uppdaterat 5: Det här är den första artikeln jag läser i svensk massmedia om risken för devalvering i Baltikum. En risk som förmodligen är betydligt mer påtaglig och konkret för svenska banker än kreditkrossen på Wall Street. Första gången jag läste om det här problemet var i juli när den här bloggposten dök upp någonstans i mitt bloggflöde (läs inte om du vill sova gott om nätterna).

Det kan alltså knappast vara något okänt för svenska ekonomijournalister. Eller? När jag läser den svenska nyhetsfloran kan man inte släppa känslan av att man inte riktigt får reda på allt. Att det finns någon dolt under ytan som inte bör komma ut p.g.a. risken för total panik. Kan också vara så att de s.k. experterna helt enkelt inte vet men då undrar jag varför jag ska lita på dem.

Som vanligt gäller det alltså att leta i bloggosfären om man vill få de ärliga och raka åsikterna. Det är inte alltid webbmolnet har rätt men för det mesta finns en inbyggd kontrollmekanism som faktiskt till stor del saknas i gammelmedia. Det gäller bara att läsa allt på ett kritiskt sätt.

Det finns en trend mot ökad transparens som jag hoppas och tror blir förstärkt av den här krisen. Det gäller inte bara mot banker och politiker utan även mot journalister – och självklart bloggare.

Uppdaterat 6: Magnus Lindqvist skriver om 10 skiften som krisen för med sig.

Läs även andra bloggares åsikter om börskrasch, bailout, nya ekonomin, ekonomi, finans, wall street, framtiden

Demokrati. Ständigt denna demokrati!

Alexander Funckes inlägg om den flytande demokratin lägger sig i ett pärlband av skiftestexter som försöker ifrågasätta och vidareutveckla demokratin, bl.a. min egen om personvalspartiet.

Just att kunna ifrågasätta även de mest grundläggande spelreglerna i samhället är i sig en viktig funktion inom demokratin. För nog handlar det om mer än bara folkstyre?

Demokrati är rätten att tycka vad man vill, flytta vart man vill, handla med vem man vill och arbeta åt vem man vill (som är beredd att betala såklart). Dessa aspekter av demokratin ser jag som betydligt viktigare än den kollektiva beslutsprocessen som så ofta hyllas som det bästa mänskligheten presterat.

Jag är inte alls lika övertygad om dess förträfflighet. Representativ demokrati som beslutsmekanism är en rätt usel kompromiss.

Demokrati borde handla mer om frihet och mindre om politik.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati

Wiretapping Sweden – filmen om FRA-lagen

Se filmen här. Bl.a. intervjuas Skiftesskribenten Waldemar Ingdahl.

För bara ett fåtal år sedan hade en film som denna inte gått att sprida utan att sändas via TV. Enbart de med tillgång till en dyr TV-kanal hade kunnat sända filmen. Det är denna öppenhet som är så otroligt viktig och värd att försvara.

Bara vetskapen om att allt man gör på nätet kan övervakas av en statlig myndighet kan dämpa öppenheten. Samtalet dör. Rädslan tar över.

Där vill vi inte hamna.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, wiretapping sweden, politik

Framtider: Framtiden finns inom oss – och den kommer allt snabbare

Framtiden, i form av det där drömska tidslandskapet precis innan horisonten skymmer sikten, har alltid varit ganska långt borta. Den har känts avlägsen och abstrakt. På 50-talet var framtiden atomens, på 60-talet blev det rymden och under min uppväxt på 80-talet var framtiden det där som hände efter katastrofen. Efter kärnvapenkriget, som skulle komma – inte om utan när.

Så är ju också framtiden, nästan per definiton, annorlunda. ”I framtiden kommer vi att…” är en klassisk inledning på en tidningsartikel om någon ny teknologi eller upptäckt.

Något måste ha hänt mellan nu och framtiden för att det ska räknas som just framtid. Om vi beter oss, klär oss, rör oss och lever på samma sätt och har precis samma värderingar – ja, då är det ingen framtid.

Något måste ha förändrats.

I nästan alla framtidsvisioner är det människans omgivning som förändras, men faktum är att en person från, säg 1950-talet, som fick uppleva vår nutid förmodligen tämligen snabbt skulle lära sig både internet och mobiltelefoner. Däremot skulle vår kultur och vårt beteende verka oerhört främmande. Synen på kvinnans roll i samhället, familj och arbete skulle te sig som… ja, science fiction.

När vi blickar framåt får vi inte glömma oss själva. Det är lektion nummer ett.

Lektion nummer två handlar om hastigheten med vilken dessa förändringar sker.

Hur många politiska omvärldsbevakare kunde förutse FRA-frågans kraft? Det saknades knappast ledtrådar, inte minst dataintrångsskandalen under valrörelsen eller för den delen intrången i Aftonbladets annonssystem i januari i år. Då avslöjades lösenord som också fungerade för vissa personers email.

Pliktskyldigt skrevs några artiklar om hur man skyddar sina privata email men föga anade man då att den personliga integriteten skulle komma att bli en av årets största politiska frågor. (Ja, vissa anade det såklart 😉 )

Det finns självklart fler sådana här omstöpande disruptiva tidpunkter dolda i dagens nyhetsflöde. De kommer att komma allt tätare och det enda sättet att vara förberedd är att ständigt spana och ifrågasätta den rådande strukturen. Politiker utan fast ideologisk mark att stå på kommer att ha svårt att hänga med i förändringarna.

Det går inte att triangulera sig genom en revolution.

Ett enkelt sätt att vara något mer förberedd är såklart att addera den här till ditt RSS-flöde.

Apokalypsens svans: ”Honey, I blew up earth…”

Anders Sandbergs gästinlägg om apokalypsens svans skulle kunna ses som en fördjupning av min tidigare skiftesspaning efter samhällets skyddsmekanismer. När han skriver om ”Moores Law of Mad Science: Every 18 months, the IQ required to destroy the world drops by 1 point” kan jag inte låta bli att småle. Det är just denna kostnadsminskning för massförstörelse jag eftersträvar skyddsmekanismer för.

Fast leendet svalnar något när man läser om partikelacceleratorn LHC som den 21:e oktober i år är tänkt börja användas på allvar.

CERN, som driver LHC, har dock stött på legala problem då man inte tillräckligt säkert har kunnat bevisa att acceleratorn inte förintar jorden:

However, opponents fear the machine, which will smash pieces of atoms together at high speed and generate temperatures of more than a trillion degrees centigrade, may create a mini-black hole that could tear the earth apart.

Även om forskarna den här gången får rätt och jorden snurrar vidare även den 22:e oktober så kan man undra om säkerhetsribban sänks aldrig så lite inför nästa experiment. Eller nästa. Eller nästa…

Uppdaterat: idag fick det här stor uppmärksamhet i media, bl.a. här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om cern, lhc

USA och världen, januari 2009

Johanna ställde frågan i sin skiftespost:

Hur kommer världen se ut, och vad är förutsättningarna, i januari 2009, då USA:s nästa president tillträder på sin post?

En rak och direkt fråga som en framtidstänkare såklart gärna angriper med stor entusiasm.

Låt oss börja lite lättsamt med den tekniska utvecklingen. Gartner publicerar varje år en hype-kurva som kan ge lite vägledning om den närmsta framtiden.

Som synes är bl.a. cloud computing och 3D-printing på uppgång. Återstår att se vad som är det stora samtalsämnet just i januari. Jag hoppas själv få testa en Android-telefon innan året är slut.

Så, raskt över till något mer allvarligt. De pågående konflikterna i världen är lyckligtvis tämligen få.

Rysslands agerande i Georgien signalerar ett skifte inte minst för svensk försvarspolitik. Det är ytterligare en påminnelse om att övergången till ett nytt energisamhälle är av största vikt.

Men om inte konflikten i Georgien eskalerar utom kontroll så är det ändå ekonomin och inget annat som kommer att vara det stora samtalsämnet under hösten. Den uppblåsta fastighetsmarknaden i USA har ännu en bit kvar att falla. Håll ett öga på Case-Shiller-kurvan:

När detta index närmar sig 100 kan man tala om ett normaltillstånd. Dit är det ännu en bit. En ganska bra bit. Hösten kommer att bli mycket besvärlig oavsett vad vissa ekonomijournalister påstår (läs detta istället). USAs ekonomi kommer att gå på knäna i januari. Förmodligen har ett antal banker tvingats slå igen med mycket allvarliga konsekvenser för ekonomin som följd.

Men, med en ny president och bottenkänning på husmarknaden kan amerikanerna äntligen börja skönja ljuset i tunneln. Presidentvalet är ett skifte i sig. Antingen hamnar en afro-amerikan eller en kvinna i Vita Huset.

Bortom lågkonjunkturen skymtar en värld utan finansbubbla och med en världsekonomi på avgiftningskur från oljeberoende. Definitivt något att se fram emot, men lite längre borta än januari 2009.

Uppdaterat: den amerikanske konsumenten kan inte längre finansiera sina inköp med kreditkortet. För den globala ekonomin är detta en gigantisk utmaning och ett enormt skifte som kommer att ge efterskalv långt in i framtiden.

Så här ser amerikanernas låneberg ut:

Som sagt, det blir en skakig höst.

Läs även andra bloggares åsikter om usa, presidentvalet, ryssland, bolånekrisen, 2009, framtiden, georgien, subprime

Skiften

Om vårt samhälle i ständig förändring och dess möjliga riktning

Författare: Erik Starck