Författare: Erik Starck

Att sammanfatta 00-talet för att förstå 10-talet

Förra veckan tittade jag på Henrik Schyfferts försvarstal till 90-talet, The Nineties (finns på SVT Play). För er som inte sett showen kan den sammanfattas med ett försvarstal för och en uppgörelse av 90-talet. Schyffert blickar tillbaka och försöker förstå vad det var som definierade 90-talet, varför vi som genomlevde det gjorde som vi gjorde och vilka värderingar som rådde.

Vi blickar framåt här på bloggen, mot morgondagen, men vill man förstå vad som kan komma härnäst är historien som bekant den bästa guiden. Schyffert menar att varje årtionde blir som ett svar på det föregående årtiondet. En motreaktion om man så vill. Det borde alltså förstå vad som komma skall genom att förstå vårt nuvarande årtionde.

Låt oss göra en snabb färd från 1920-talet och framåt och skriva ned de första orden vi tänker på kring varje årtionden. Kanske kan man lära sig något. (Varför börja vid 1920? Jo, för mig känns det som det första årtiondet med personlighet. Så är det naturligtvis inte, men man måste ju trots allt börja någonstans.)

Here we go. 1900-talet i kortkort version:

1920-talet: flärd, lyx, jazz.
1930-talet: depression, oro.
1940-talet: kaos, krig.
1950-talet: stabilitet, kärnfamilj.
1960-talet: revolution, ungdomskultur.
1970-talet: grönt medvetande, ekonomisk kris.
1980-talet: flärd, yta, yuppiesar.
1990-talet: ironi, ”meta”, indie.
2000-talet: ja, vad?

Här lämnar jag över bollen till skiftesskribenterna. Har jag rätt i min sammanfattning av 1900-talet? Hur skulle ni sammanfatta vårt nuvarande årtionde och vad kan det säga om de kommande 10 åren?

Det vore intressant att läsa Tomas Seo från Phorecast och Kristin Heinonen från What’s Next skriva några tankar om saken. Eller såklart om någon annan läsare med egen blogg vill ge sig på att sammanfatta 00-talet. Tangentbordet är ert!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fabrikerna är rivna och arbetarna dansar på dess gravar

Anna Lundbergh ber oss blicka med managementglasögon på våra skiften. Vi har skrivit om e-romantik, urbana rum, nationer och moln samt pirater för att nämna några ämnen. Så, hur ska då denna skiftande fram-/nutid styras?

Till att börja med måste vi slå fast en sak direkt, eftersom Anna redan i rubriken lyfter fram fabriken, denna industrialismens katedral: industrialismen är redan död. Vi behöver inte vänta på att fabrikerna ska rivas, de rivs redan och har gjort så åtminstone i två decennier. Inte bara i Sverige eller västlandet, utan överallt.

Faktum är att andelen industrijobb globalt aldrig varit fler än jobb inom jordbruk. På global nivå har industrialismen som arbetsplats varit en parentes. Istället har ett annat stort skifte skett de senaste åren: jordbruket är inte längre den största arbetsgivaren.

Läs gärna det där igen, för jag tycker det är ett fantastiskt skifte, antagligen ett av de största de senaste 100 åren: jordbrukssamhället tog slut för mänskligheten någon gång mellan 1995 och 2005! Den vanligaste sysselsättningen bland oss snart 7 miljarder människor är numera ett tjänstejobb. Bondesamhället – medeltiden, om du så vill – tog slut häromåret. Jag har svårt att tänka mig ett större skifte i närtid. Bonden är ett minne och industriarbetaren en symbol. Maskinerna är på god väg att ta över såväl jordbruket som tillverkningen.

Framtidens jobb kommer att vara människa-till-människa. Råvarorna är mänskliga behov och drifter: empati, underhållning, hälsa och status. Produktionsmedlen styrs om från att sätta samman atomer så billigt som möjligt till att göra människor gladare, visare, friskare och populärare bland sina jämlikar.

Samtidigt sker ett annat skifte som påverkar styrningen av våra jobb. Man kan kalla det bloggosfäriseringen av arbetslivet. Bland bloggar råder en dynamisk och organisk hierarki i ständig förändring. Uppmärksamheten och trafiken hoppar likt en humla på en sommaräng mellan de intressantaste inläggen. Företag måste lära sig denna sorts dynamik för att kunna locka till sig kunder och de bästa medarbetarna.

Jag menar inte att man tvunget måste börja blogga, men man måste förstå bloggosfärens (eller för den delen framgångsrika open source-projekts eller Wikipedias) drivkrafter. Att de rör sig framåt med hjälp av en slags social energi. De är mallar för framtidens företag och vinnarna är de som lyckas kanalisera energin i sin riktning.

Så, för att summera svaret på Annas skifte om morgondagens management.

  • Råvarorna är mänskliga behov och drifter: empati, underhållning, hälsa och status.
  • Organisationerna är likt bloggosfären utspridda i tid och rum.
  • Effekt får man genom att kanalisera den sociala energin i sin riktning.

Som Alexander så väl noterade tog det ett tag att få den här posten skriven. Det beror dels på att jag haft väldigt mycket att göra utanför bloggandet men också på att det är ett väldigt spännande ämne. Läs gärna mer på min andra blogg, Opportunity Cloud, där jag skriver om bl.a. lättrörlig affärsutveckling. Ett ämne som passar väl in på denna skiftesspaning.

Jublar miljörörelsen över dödsinfluensan?

Det är goda tider för vissa delar av miljörörelsen. Finanskrisen har gjort människor så utfattiga att de inte längre har råd att köra bil lika mycket som förr. Den inom miljörörelsen så hatade tillväxten avstannar och blir negativ. Nu står vi dessutom inför risken att drabbas av en pandemi med miljontals döda.

Ja, allt går verkligen miljörörelsens väg just nu.

För detta är nämligen ett rent önskescenario om man lyssnar på t.ex. Sir David Attenborough, som vill reducera jordens befolkning och får medhåll av brittiska forskare. En brittisk kvinna begick abort och steriliserade sig ”för att rädda miljön” från sina barn.

I min bloggpost om Earth Hour finns fler exempel på liknande människofientlighet hos de gröna.

Om nu grönt är eller blir ”det nya svarta”, som Joakim spanar i sitt skifte, ja då är det viktigt att de gröna samtidigt bekänner färg.

Under ytan verkar det nämligen vara blodrött.

Pengar, titlar och social valuta

Pengar är veckans skifte. Eller snarare: framtidens penningsystem. Det förefaller uppenbart att dagens system har stora brister. Valutor frilagda från ett fast värde blir mer benägna att blåsas upp med tom luft med numera välkända konsekvenser.
Men jag vill vrida fokus från guldmyntfötter och Bretton Wood över till internetålderns verkliga hårdvaluta: socialt kapital.

I Cory Doctorows science fiction-bok Down and out in the Magic Kingdom finns en alternativ valuta: Whuffies. Boken utspelar sig i en värld där i princip alla materiella ting är gratis tack vare automatiseringens prisdämpande tyngd. Istället har alla människor en ansamlad mängd whuffies:

A person’s Whuffie is a general measurement of his or her overall reputation, and Whuffie is lost and gained according to a person’s favorable or unfavorable actions. […]
A person’s current Whuffie is instantly viewable to anyone, as everybody has a brain-implant giving them an interface with the Net.

Här talar vi verkligen om framtidens pengar. Ens förmögenhet är helt kopplad till ens handlingar och agerande och hur de uppfattas av omvärlden, inte till materiella tillgångar.

Ett sådant skifte får enorma konsekvenser på hela samhället. Utbildningar exempelvis.


Så här spenderar en Skiftes-skribent en vårlördag. Foto från kärnreaktorn R1 av mig.

När jag skriver detta sitter jag på en märklig plats. 30 meter under jorden i norra Stockholm finns Sveriges första kärnreaktor. Jag sitter två meter från ett hål i marken där reaktorn en gång stod. Hallen kallas också vetenskapens katedral. Här har gräddan av Sveriges ingenjörer och forskare en gång arbetat.

Så läser jag Miriam Olssons intervju med 14-årige Gustav Holmström, en ung social media-guru som på frågan om sina framtidsplaner svarar:

Naturvetenskaplig inriktning har aldrig varit ett alternativ. Och ingenjör vet han knappt vad det är.

Nej, Gustav Holmström använder dagens hjälpmedel för att lösa programmering och tror att verktygen för att göra det kommer att vara ännu enklare i framtiden. Då behövs inte ingenjörskunskaperna tror han.

Detta ska jämföras med en något äldre (nåja…) social media gurus spaning, Annika Lidne säger:

Annika Lidne tror inte att framtidens konstnärer går på Konstfack.
– Nej, de går på någon teknisk högskola. De absolut mest intressanta personerna jag träffar i dag har den bakgrunden. Att kunna webbdesign i dag är som att kunna multiplikationstabellen om man vill jobba med konst och kultur. Som att kunna stava.

Så ingenjörsrollen håller på att förändras, vad har det med framtidens pengar att göra? Jo, förändringen är djupare än att listan på kurslitteratur för en ingenjör ändras. Faktum är att hela utbildningsväsendet kan komma att förändras i grunden tack vare de sociala valutornas intrång i samhället. Alex Krupp förklarar varför. Högskolorna har blivit titeljagande poängmaskiner:

Things got bad when credentialism surpassed education as the primary function of college. If you want evidence of this, consider the criteria for the US News & World Report college rankings: Peer assessment, student selectivity, faculty resources, graduation and retention rate, financial resources, alumni giving, and graduation rate performance. Notice anything missing?

Are colleges not ranked in order of how much students learn because that would be impossible to measure? Or is it because no one cares?

Vårt moderna utbildningsväsen tillkom därför att det behövdes ett fristående sätt att mäta en persons kunskap på. Ingenjörsyrket är ett exempel på detta. När R1-reaktorn under KTH startades 1954 var ingenjör ett aktat och respektabelt yrke. Titeln i sig hade ett värde.

Idag blir det allt viktigare med andra kriterier när man söker ett jobb. Har man en välläst blogg inom det ämne man ska arbeta med? Har man bidragit till ett open sourceprojekt? Är man respekterad av sina peers?

Whuffien börjar tränga ut den akademiska titeln.

I en värld av free får relationer, trovärdighet och respekt rollen som kronor och dollar tidigare hade. Framtidens pengar är sociala.

Skadestånd i Sverige, mord: 0 kr, fildelning: 30 miljoner kr

Inget skadestånd efter mord:

En februarinatt sköts Radu Acsinia ihjäl på Rinkeby t-banestation. Hovrätten utdömde ett skadestånd på 40.000 kronor var till pappan och brodern, men Brottsoffermyndigheten vill inte betala en krona.

Per Sundin, Universal Music: ”Väldigt tillfredsställande”:

– Jag hoppas att det här blir en viktig signal till alla föräldrar, arbetsplatser och skolor att de på riktigt förstår att detta – att fildela – inte är lagligt och att man kan drabbas hårt ekonomiskt av det.

Ja, signalen är väldigt tydlig. Mörda gärna, men ge f-n i att fildela.

Uppdaterat: posten ovan skriven i all hast så någon djupare analys för vänta till senare. Man kan åtminstone konstatera att domen är en tydlig signal från rättsväsendet.et

Lögn, förbannad lögn och Photoshop

F.d. ordföranden i Pressfotografernas klubb, Pawel Flato, tvingades avgå efter att ha sagt att det kan vara OK att ”klona bort” (d.v.s. radera från en bild) t.ex. en servett i ett porträttfoto. I de bilder Simon Winter skrev om var mig veterligen inget borttaget eller tillagt från ursprungsfoton. Den enda information som var ”manipulerad” var färgernas kontrast.
Ändå förändras bilden tillräckligt mycket från verkligheten för att debatten om äkthet ska tända sin gnista (en svartvit bild skulle förunderligt nog inte väckt samma reaktioner). Det äkta är vår tids heliga graal. Vi jagar detta tillstånd som om det vore guldet vid regnbågens ände.
Det finns (minst) två dimensioner av äkta. Den ena är vad Photoshopdebatten handlar om: det äkta som det objektivt sanna, det verklighetstrogna. Den andra är äktheten i en skapandes människas röst.

Vi reagerar starkt mot sådant som upplevs som konstruerat, vare sig det är Idol-vinnare eller snabbmat, men vi kan förlåta en artists tummande på sanningen om det hon gör känns äkta. Faktum är att vi vill bli lurade av en god historia, en vacker bild, en hjärtskärande sång.
Därför kan de båda dimensionerna av äkta inte existera i samma verk samtidigt, vilket Pawel Flato fick erfara. Du måste välja: är du en konstnär eller en objektiv avbildare. Aldrig kan du vara båda.

I en tid då vi överöses av intryck och bilder uppskattar vi de goda berättelserna: konstnären vinner över avbildaren. Detta behöver inte betyda sanningens död. Ju fler röster vi får ta del av, desto större blir möjligheten att skapa oss en egen bild.
Dessutom finns ytterligare en invändning mot den så hyllade objektiva avbildaren: ingen bild skapad av en människa är helt befriad från konstnärlig äkthet. Bara genom att välja bildvinkel har fotografen gjort ett val.

Vi människor är konstnärer vare sig vi vill det eller ej.

Så låt sanningen dö.

Det är nämligen bästa sättet att hålla den levande.

Veckans skifte: Dags för en ny surrealism av Simon Winter

Veckans skiftespost är ett gästinlägg från Simon Winter, fil dr i kognitionsforskning. När Simon inte bloggar om surdeg skriver han på bloggen Infontology tillsammans med Per Johansson, fil dr i humanekologi. På Infontologys ”om oss”-sida kan man läsa:

[…] det trånga debattklimat som finns i Sverige idag, där det är väldigt lätt att bli kallad teknikfientlig bara för att man vill starta den diskussion om tekniken och teknikens villkor, som borde utgöra grunden för varje demokratiskt samhälle. På vilket sätt är det självklart, att vi automatiskt förs in i ett samhälle som är bra för oss som människor?

Att med intelligens och skärpa ifrågasätta teknikens utveckling är det få som gör så bra som Simon och Per, därför är vi väldigt glada över att ha Simon som veckans gästkrönikör!

Dags för en ny surrealism

Surrealismen som konstriktning hade, som jag har förstått det, som en huvudkomponent att införa element från drömmar och fantasier direkt i konsten. Det är nog dit vi är på väg igen.

Det danska Pressefotografforbundet har lagt ut väldigt intressanta bilder som visar hur stor marginal det finns för att förändra dokumentärbilder i Photoshop.

Bilderna här är tagna av Klavs Bo Christensen, som var en av de fotografer som av juryn inför tävlingen Årets Pressefoto ombads lämna från sig sina RAW-bilder för att juryn inte bedömde hans inskickade bilder som trovärdiga. Döm själva.

Många av kommentarerna återkommer till formuleringen i reglerna för tävlingen:

Fotos indsendt til Årets Pressefoto skal give en troværdig gengivelse af det, der skete foran kameraet i eksponeringsøjeblikket.

Men den stora förändringen är kanske inte i hur mycket vi väljer att förändra verklighetsåtergivningen på bilden, utan hur vi förändrar det vi ”vill tro”.

Tittar man på bilderna finns det stora skillnader mellan dem, och en del av färgförändringarna upplevs som helt orealistiska. Samtidigt är det inte lätt att använda den helt oredigerade bilden som ett budskap. Den säger ju ingenting. Ser vi på bilden som budskap skulle man kunna vänta sig en framtid där fotografer börjar lägga till innehåll i större utsträckning.

Fotografen som känner ”Det var bara gamarna som fattades” lägger helt enkelt till gamar i Photoshop, och det fungerar bra om det är det som vi ”vill tro”. Och budskapet med bilden blir samtidigt bättre.

Under den här förändringen i inställning till verkligheten ligger delvis samma tänkande som surrealismen företrädde, att varje dag öppna ögonen inför en förändrad värld och tänka: ”Å, vad spännande. Idag ser världen ut så här.”

Men surrealistiska bilder bryter mot ett av de kontrakt som finns mellan fotografen, bilden och åskådaren, att bilden avspeglar verkligheten på ett sätt som man kan enas om.

Om man ska kunna lösa gemensamma problem så behöver man ha en gemensam bild av det som ska lösas. Genom att även olika journalistiska bilder mer och mer ”skapar” olika versioner av verkligheten förhindras den gemensamma synen på problemens natur.

Det är en skillnad mellan att använda olika perspektiv i en bild eller i en debatt och att förvränga bilder och data. Den som vill styra en debatt åt ett visst håll kan förvränga enligt sina önskemål, men den som vill kunna samla krafter från olika sidor vinner på att skapa en representation av sakernas tillstånd som flera parter kan enas om.

Det finns undantag i lagstiftningen för bilder som används för journalistiskt ändamål. Jag tror att en av förutsättningarna för att man har skapat detta undantag har varit just att det har funnits ett ”objektivt” syfte med journalistiken, just att skapa en bild av verkligheten som många kan enas om. Låter man pressbilder bli surrealistiska drömbilder försvinner förutsättningarna för det undantaget.

Länken till bilderna via Bisonblogs delicious-flöde.

/Simon Winter, Infontology

Uppdaterat: Danska Pressfotografförbundet har en längre artikel om bilderna.

E-förvaltning: hacka staten istället

Hacka staten? Det låter brottsligt?

Men, nej, jag syftar inte på några intrång i statsministerns hemdator. Ordet ”hacka” använder jag i betydelsen ”förändra” eller som en digital variant på ”meka” (det där man gör med bilen). Det var precis vad projektet Rewired State gick ut på när det gick av stapeln för en dryg månad sedan i England. Det handlade om att sätta ett antal programmeringskunniga entusiaster under ett tak i en dag och sedan snabbt ta fram nya webbtjänster åt myndigheter:

Over 30 hacks were created, from fully working sites to groundwork to much bigger projects. Job Centre Pro Plus was a clean rewrite of the Job Centre Plus government website, allowing job seekers to quickly and easily find jobs by keyword within their local area, and subscribe to email alerts to future additions. Along the same lines, there was a rewrite of the official Active Places website, which in 8 hours, 3 developers had been able to create a much better website that cost the government over £5m to build, and added accessibility and mobile support.

Jag var på ett liknande arrangemang i januari. Evenemanget hette 24 hour Business Camp och vi var 90 personer som byggde 52 webbtjänster på 24 timmar, dock ej åt någon myndighet. Det var fantastiskt kul och skaparglädjen fick hela Yasuragi ute på Hasseludden att vibrera!


Ted Valentin, spindeln i nätet på 24hbc. Foto av mig.

Waldemar tar upp e-förvaltningen i veckans skifte. Det är ju som så, att statsapparaten ska internetifieras. Här finns många skiften dolda, flera av vilka Waldemar nämner i sin text. Skiften såsom demokratin och mjukvaror under open source-licens, den automatiserade byråkratin (med markant färre människor anställda) och dennes kusin, den automatiserade polismyndigheten.

Samtidigt blir det, som alltid med politiska projekt, en långsam förändringsprocess – raka motsatsen till den snabba utvecklingen på internet. Åren går utan att något händer förrutom enorma och kostsamma fiaskon. Det mest tragiska är att internet i sig är ett fantastiskt demokratiskt verktyg (det finns ingen e-demokrati – det finns bara demokrati) trots våra politikers idogra försök att kväva utvecklingen. Potentialen att göra samhället bättre är minst sagt enorm!

Men nej, politiken visar återigen att den är bäst på att reagera snarare än agera. Ytterligare några år av utredningar väntar oss. Ytterligare miljarder av våra pengar kommer att kastas åt mastodontprojekt utan ände.

Det kommer självklart aldrig att hända men att ge uppdraget åt Ted att arrangera ett svenskt Rewired State-projekt skulle ha gett betydligt mer för pengarna.

Jag kan lova att vi är många som vill vara med och hacka staten.

Disperfektion, informationsflöden och makthierarkier

Johanna gör en skiftesspaning om disperfektion. Alltså att vi i transparensens och twittrandets tidevarv lägger mindre vikt vid att uppehålla ett ”perfekt” yttre och istället exponerar oss själva som de icke-perfekta människor vi är.

Detta får långtgående konsekvenser för alla de yrkesgrupper som bygger sin status på just perfektion. Journalistens hyllande av den perfekta objektiviteten. Artistens perfekta kreativa förmåga. Politikerns perfekta förmåga att fatta rätt beslut för flest människor. Det finns en rad yrkesgrupper som bygger hela sitt existensberättigande på att ha rätt. De lever på ett informationsmonopol och ett tolkningsföreträde. (Historien är som bekant full av sådana exempel.)

När information blir billigare att distribuera och kopiera bryts detta monopol ned. Andra kriterier ger inflytande: trovärdighet, ärlighet, att stå för ens åsikter (men vara beredd att ändra dem om man utsätts för rätt argument). Kort sagt, att vara mänsklig och icke-perfekt.

Gamla hyllade normer som objektivitet ersätts av ett mångfald av subjektiva åsikter som sorteras i en ständigt pågående utrensningsprocess där den med starkast argument och högst trovärdighet har lättast för att göra sig hörd. Ingens sanning blir allas sanning. Att påstå att man är objektiv är att påstå att man är perfekt.

Det är en lögn vi numera genomskådar. Kejsaren är naken och lika icke-perfekt som oss andra. Och det är bra.

Earth hour: släck inget ljus

Earth hour är ett initiativ av WWF, Världsnaturfonden. Ni har säkert inte missat det. Aftonbladet m.fl. kör en stor kampanj där de uppmanar folk att släcka ljuset en timme ikväll (förvånansvärt tomt på DN.se dock, de brukar annars inte missa chansen att skriva om klimatet). Anledningen sägs vara att vi ska rädda miljön.

Uppfattningen att vi räddar miljön genom att göra det sämre för oss människor kommer från den socialekologiska miljörörelsen. Ett annat exempel är ”overshoot day” som inträffar någon gång på hösten och sägs vara den dag på året då mänskligheten förbrukat sin andel av jordens resurser. Resten av året är vi alltså parasiter, en cancersvulst, ett skadedjur.

Vad man glömmer att nämna är att om människan levt som man gjorde under jägarsamhället skulle det ha krävts 85 jordklot för att försörja 6 miljarder människor. Tack vare en fantastisk teknisk utveckling lever vi idag längre och friskare liv än någonsin (medellivslängden globalt är otroliga 65 år, 10 år längre än den var i Sverige när pensionsåldern på just 65 år infördes).

Det är tack vare elektriciteten och annan teknik vi kan leva så pass många på denna planet och det är tack vare tekniken vi kan bli ännu fler. Vi borde hylla ljuset istället för att släcka ned det. En miljard människor lever fortfarande i extrem fattigdom och skulle få ett otroligt mycket bättre liv om de fick tillgång till billig och ren energi.

Att släcka ljuset ikväll är att säga ”jag tycker människan är en parasit, jag vill att vi ska föra utvecklingen tillbaka, jordklotet har inte möjlighet att försörja oss människor, vi borde vara färre än vi är”.

Att släcka ljuset ikväll är att säga att människor inte förtjänar att leva på den här planeten.

Självklart måste vi förbättra sättet vi urvinner energi på. Fossila bränslen tillhör 1900-talet. Det finns mycket kvar att förbättra i världen. Detta gör man dock bäst under en tänd lampa framför en internetuppkopplad dator, tillsammans med andra människor.

Läs även Johannas krönika i kvällsposten i samma ämne. Även Erik Laakso (s) håller ljuset vid liv ikväll.