virtuella världar

E-romantik och emotionell bandbredd


Svårslaget. Foto av milizero.com.

Joakim Lundblad valde ett bra ämne för veckans skifte så här i höstmörkret: romantik. Mina reflektioner på ämnet innebär en koppling till förra veckans ämne: det urbana rummet, om staden i förändring. Jag skrev då om virtuella resor som kan lösa upp stadens fysiska gräns.

När jag skrev texten hade jag främst arbetslivet och resandet i åtanke men man gör ju så mycket mer i en stad än arbetar. Människor möts och blir förälskade bland asfalten och husen.
Så sker även i den virtuella världen vilket filmen (”Ruanur and Yuina’s wedding”) nedan visar:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Txy6OWtpBok&hl=sv&fs=1]

Fast nog är det något saknas där bland pixlarna. Tekniken tillåter inte riktigt att upplevelsen blir likvärdig med ett ”riktigt” bröllop och bröllopsnatten för Ruanur och Yuina gissar jag vara en ganska platt affär. World of Warcraft saknar helt enkelt den emotionella bandbredden som krävs för att kunna konkurrera med verkligheten.

Emotionell bandbredd är en teknologis förmåga att förmedla känslor. När två människor möts sker den mesta av denna kommunikation med kroppen. En vardaglig gest som att ta i hand är en ritual där vi delar med oss av känslomässig information (har därför förståelse för Carl Hamiltons reaktion).

Video har relativt hög emotionell bandbredd, men email och SMS är känslomässiga stenstoder. ”Det är fegt att göra slut via fax, sms eller e-post” skriver Aftonbladets dejtingexpert och vad är väl anledningen om inte den smala emotionella bandbredden. (Göra slut via fax. Går det att komma lägre på romantikskalan?)

Även om videosamtal kan vara tämligen intima står sig tekniken slätt i jämförelse med verkligheten. Som skiftesskribent undrar man då om det i framtiden kan komma teknik som överträffar verklighetens brutala nakenhet när det gäller att skicka ut signaler om vårt känslotillstånd.

En möjlig utveckling är den som forskaren Kevin Warwick och hans fru Irena provade för ett par år sedan. De opererade in chip under huden som skickade signaler från deras nervsystem, via chippen ut över internet och in i varandra.

when his wife moved her hand, he felt it. He could actually feel her movements

Framtidens vigselringar, måhända? När vi börjar växa samman så till den grad att vi t.o.m. delar nervsystem, då får man noga säga att tekniken överträffar våra nuvarande sinnens förmåga att ta emot och förmedla känslor.

Huruvida det är romantiskt eller ej lämnar jag däremot åt andra att avgöra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

E-romantik: Framtidens kärlek är delad

Joakim Lundblad tänker kring romantiken i den digitala miljön i veckans skifte. Överlever romantiken?

Romantik, kärlek och sex är självklart beroende av sociala kontakter, och där finns två trender: de blir oberoende av fysisk kontakt och vi får genom sociala medier och kanske även den nya mediciner mer kontroll över dem.

Sex är på väg in i virtuell riktning internetpornografi, telefonsex, sex i virtuella världar och utvecklingen av teledildoniken med cybersex har vi talat om länge nu. Det skett under fniss, moralpanik från kanske inte så representativa grupper och en svårighet för de stora sexualpolitiska aktörerna som t.ex. RFSU och RFSL att ta sig ur identitetspolitiska antaganden för att möta fragmenteringen av vår sexualitet.

Diskussionen om sex skylde över vår förändring i andra känslomässiga relationer, som Joakim tog i sitt Skifte. Det är minst lika viktigt för att förstå det sociala skiftet, som även påverkar cybersex.

Här kommer börjar vi se en rädsla på sina håll för att relationer blir ytliga av e-romantiken. Det behöver inte vara fallet, just genom att vi blir vana att stegmentera relationer och lägga olika betydelse i dem.  Det är säkrare, enklare, anpassningsbart och möjligt att nischa. Vissa e-romanser kanske bara är att finna varandra på nätet, och sedan skriva vanliga snigel brev till varandra i en riktig 1800-tals romans.

Segmenteringen gör att dessa olika delar av våra liv blir mer distinkta från varandra, och allt som oftast även okända för andra människor i vår närhet. Det är nog inte en för from förhoppning att det här ger fler människor chansen att försöka få bestämma mer över romantiken och sexualiteten i sina liv. Vi blir inte fullt lika pressade mot det gamla traditionella luteranska kyskhetsidealet. Det ibland påklistrat frigjorda happy swinger idealet i vissa kretsar under det långa 70-talet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j13VEiOC0d8&hl=en&fs=1]

Eller för den delen 90-talets ortodoxa identitetsbyggen i form av t.ex. duktig flicka eller hora (se mer i Johanna Nylander skifte om framtidens man).

Joakim riktar in sig på nätet och den elektroniska miljön för relationer i skiftet, men jag vill också notera att den stora utvecklingen på relationernas område förmodligen kommer när vi kan kombinera nätets enorma urval, enkla kommunikationer och segmentering med att vi kan styra vår hjärnas reaktioner på social interaktion.

Också, då vi kan få fullständig kontroll över neurokemin i sex, kärlek och ömsesidig bindning kan vi göra medvetna, tydliga val i fråga om våra känslor och önskningar.

Jag misstänker att de olika val kan skapa upp både extremt romantiska miljöer i samhället, strikt polyamrösa grupper eller även strikt monogami och celibat.

Utmaningen är att förbli ett liberalt samhälle samtidigt som födelsetalen sjunker och rädslan över internets förändring av vår sexualitet växer. Kontroll över neurokemi och över våra sociala relationer på nätet skapar risken för förtryck.Vi måste arbeta hårt för att försvara kognitiva frihet och vår sexuella, romantiska och emotionella frigörelse, delvis genom att utveckla sätt för människor att kontrollera och kanalisera sin egen sexualitet.

Pingat på Intressant

Är framtiden virtuell?

Igår besökte jag ett seminarium om Second Life och virtuella världar hållet av Institutet för Framtidsstudier Är framtiden virtuell?

Intressant att ta upp frågan om de virtuella världarna igen, särskilt efter att hypen gick ur i somras.

Tyvärr så gav seminariet intrycket att inte mycket hänt sedan år 2007. Per Almström gav ett tal om grunderna kring Second Life. Olle Wästberg berättade om Svenska Institutets Sverigehus. Marie Cronström om HSB:s kampanj kring en ö riktad till ungdomar. Tomas Forsman om events i SL för Nätverket SIP. Therese Åhs om sina framträdanden som sångerska och hur hon drev på sin IRL karriär via SL.

Alla inläggen pekade på hur organisationer använt SL som en förlängning av sin verksamhet in real life och pionjärförsökens resultat varit blandade. De påminde om de första fasen då hemsidor lades upp på nätet på 90-talet, där ofta material återanvändes, och inte utformats speciellt för just den nya kanalen. Snarast riktades seminariet in på IRL-organisationers problem i de virtuella världarna- där Svenska Institutet fick ta reda på hur svensk arbetslagstiftning skulle gälla för avatarer.

Varför bröt inte SL igenom? Dels för att Linden Labs, SL:s skapare, valde att utforma världen efter vårt nuvarande 2D-paradigm i dataarkitekturen, där 3D kräver enorma bandbreddsresurser vilket ger flaskhalsar i webbens hierarkiska struktur. Det ger lags, vilket leder till att användare tröttnar på det långsamma. Man stannar inte så länge så att man hittar något att göra- och då blir det inte så många som stannar så länge att något kan hända. Vid ett givet ögonblick finns ungefär 45000 användare påloggade, och globala PR-satsningar som når den digitala motsvarigheten till Motala, ger inte så mycket.

Linden Labs kritiseras också för att just gjort sin värld för mycket som bara en kopia av ”den riktiga världen” (som debattören Ana Valdés tog upp redan i februari 2007) och man har böjt sig för att europeiska användare skall betala europeisk moms samt förbjudit bankverksamhet från de som inte har tillstånd för sådant IRL.

De unika kulturerna och det specifika SL-näringslivet är styrkan i Second Life, och innovationer där kan vara helt skilda från det som sker off-line. Den som var närmast på seminariet att se dessa möjligheter var Anders Hektor på Näringsdepartementet, som såg en analogi med Sveriges erkännande av Republiken Kosovo. Även om han inte såg erkännandet av en virtuell stat i den snara framtiden tog han upp idén. Hektor underströk också vikten av institutioner och relationer mellan det virtuella och det reella. Det är viktigt, frågor om juridik, upphovsrätt och jämlikhet för senkommare till de virtuella världarna är stridsfrågor- och där krävs en diskussion om anarki, ”choice of law” eller ”Acts of God” (att ägaren bestämmer allt, ned på ”naturlagsnivå”) för att utveckla de virtuella världarna. Kruxet är att dataspelsbranschen ju inte har kapacitet för sådana debatter.

Ulrika Bennerstedt tog upp forskningen kring livet i virtuella världar med en intressant diskussion om beroende och forskningen skiftat.

En illustration av problematiken visades av de politiska ungdomsförbundens kommentarer. Närvaro i de virtuella världarna var ett ställe att ”vara där ungdomarna är” som fritidsgården eller politikchatten. Men de virtuella världarna har också sina egna, specifika politiska frågor, som kan vara viktigare för användarna när de använder sina avatarer än vad som händer i hemkommunen. Precis som andra miljöer. Om man går ut i den virtuella världen och inte tar hänsyn till det är risken stor att man misslyckas att kommunicera. Vad har SSU för åsikter kring copybot eller att veckolönen för vissa konton sänks? Hur bemöter MUF ideologier som är mikroskopiska off-line, men hyfsat väl representerade online?

Framtidens virtuella världar blir nog plattformar, som Croquet, där precis som webbens arktitektur inte var färdig från början. Där blir Second Life ett intressant första experiment, och säkert mycket framgångsrikt för de som har en verksamhet som fungerar för mediet. Men nog bara ett första steg mot en mer spännande framtid.