Kommentarer på: Informationssamhällets utelista?

Av: Anders Sandberg

Anders Sandberg — Wed, 14 Apr 2010 14:04:30 +0000

Inom mjukvaruvärlden har vi också gått från en dominans av folk som "kan" datorn från transistorn och upp till programspråken, till dominans av mjukvarutillverkare som arbetar på en hög abstraktionsnivå med att kombinera moduler. En rejäl effektivitetsökning och med många fördelar, men också en inbyggd svaghet mot lågnivåproblem. Ibland måste man gå på djupet för att upptäcka eller kunna korrigera fundamentala problem (mitt favoritexempel: felet i Javas binärsökning). Problemet är att det är kostsamt att gå från data till information och kunskap (eller från lågnivåkod till applikationer). Så när man väl har något av det senare minskar intresset att förvandla mer data. Vilket gör att ofta är vår vedertagna kunskap mycket mindre vältestad än vi tror, och en förvånande mängd enkla frågor som borde ha undersökts inte har svar. Typiska exempel är nutrition och folkhälsa, där problemen med att göra studier gör att förvånansvärt osäkra slutsatser ses som policy-drivande state of the art. Hög abstraktion låter oss göra långa konceptuella kliv, men grunden de vilar på är rådata. När vi inte längre kan se rådata (eller orkar, eller har råd) kan vi snubbla.

Av: Joakim Lundblad

Joakim Lundblad — Tue, 13 Apr 2010 07:31:12 +0000

Anders:
Jag tror du är någonting intressant på spåren där (och även jag saknar formelsamlingarna, men mest av princip). Balansen mellan data – information – kunskap (Machlup, 1983, tror jag införde uppdelningen?) har definitivt rubbats, och detta väcker i sin tur en rad andra frågor. Om fokus allt mer förs från data, sågar vi då inte av den gren vi själva sitter på kunskapsmässigt. Till vilken grad vågar vi förlora hantverket som det innebär att behandla data? Jag instämmer i kören som anser att synen på grundutbildning, och hela dess fundament, behöver omformuleras, men under vilka bivillkor?

Ett dystopiskt scenario skulle kunna beskriva en global minnesförlust som lämnar oss med en värld av kunskap och teknik som vi inte kan förklara som annat än magi (tänk Arthur C Clarke: ”Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic”). Ett mindre dramatiskt scenario är att människor helt förlorar sitt förhållningssätt till slump och sannolikhet, eftersom de blir integrerade element i ett stort programutbud och ytterst få bryr sig om hur det egentligen fungerar. I The Economist rapport om Big Data (http://www.economist.com/specialreports/displayStory.cfm?story_id=15557443 ) förutspås att statistiker kommer bli det sexigaste yrket på planeten, men föreställ dig att en sådan trend vänder efter att statistikerna har utvecklats tillräckligt bra mjukvara som förtar sexigheten. Om någon funderar på att spela in en katastroffilm så röstar jag för titeln ”Den siste statistikern”…

Vad tror du för övrigt om personlig information? Är vi mindre eller mer benägna att berätta om oss själva när vi träffar nya människor? Räknar man med att ens dejt har googlat en på förhand?

::J

Av: Anders Sandberg

Anders Sandberg — Mon, 12 Apr 2010 16:47:48 +0000

Jag tycker om gamla formelsamlingar, som CRC Standard Mathematical Tables and Formulas. När jag började intressera mig för dem var redan logaritmtabellerna helt förlegade: de behövdes för att göra multiplikationer för hand, och datorer och miniräknare sopade mattan med dem. De trigonometriska tabellerna var också på fallrepet. Men specialfunktionerna stod sig fortfarande ett tag, tills numeriska bibliotek lät datoranvändare räkna ut Besselfunktioner och elliptiska integraler som de ville. Kvar fanns integraltabellerna. Men genom spridningen av symboliska matteprogram som Mathematica och onlineversioner så har de också blivit irrelevanta: har jag en svår integral är chansen att få den löst bättre med mjukvara idag än att försöka omforma den till något i tabellen. Samma sak med transformer och talserier. Det som finns kvar är definitioner, generella formler, de principer som hjälper en att välja hur man ska angripa ett problem.

Jag tror detta ger en vink om informationssamhällets utelista. En mängd data som lätt kan rekonstrueras är inte värd att sparas. Ingen vill ha böcker fulla med slumptal eller tabeller över var planeterna kommer att vara på himlen om vi har effektiva slumpgeneratorer och efemerid-program.

Men det finns också rådata från världen som är svår-rekonstruerat, allt från väderobservationer till kyrkliga arkivböcker. Idealiskt sett skulle det digitaliseras och göras sök och läsbart. I praktiken minskar dess värde eftersom det inte finns direkt sökbart – det är sällan mödan värt att leta upp en fysisk kopia av en gammal bok om det finns ett hyggligt substitut online. Utelistan definieras alltså också av vad som ”skyms” av goda substitut online.