Läser vi skribenter som Walter Lippmann så finns utpekas allmänheten som barn i sinnet eller som barbarer, redo att manipuleras av en demagog. Det temat fanns även inom samhällsvetenskaperna, folk vet inte sitt eget bästa. Precis som hos Walter Lippman låg demokratins räddning i att ge experter tillräckligt mycket anslag för att påverka massan.

Den i dag åter populäre John Dewey gav den vinnande lösningen. Dewey köpte det resonemang Lippmann gjorde, men var rädd för oligarki bland experterna. Lösningen var att experterna bara skulle framlägga neutrala och objektiva fakta, som man sedan utformade politiken på.

Lösningen Dewey tog fram utlöste hårda politiska strider om vad som är fakta och vetenskap, och ställde inte upp några gränser för vad experter borde besluta om.

Det är därför som en viktig debatt är om var experter gör bäst nytta, och det finns sfärer som är alltför subjektiva för att kunna bedömmas?