Det är ett problem att det inte har utvecklats fler medel för att upprätthålla olika persona (identiteter efter våra livs olika roller). I mina mörkaste stunder misstänker jag att det finns en akilleshäl i dagens internet, det var inte planerat att bli den globala kollektiva intelligens vi känner idag, utan var ett synnerligen skalbart college-nät.

Vad jag förstod kom telefonerna nu, men beslutet har funnits en längre tid.

Det intressanta är om ny telecomteknik skapar situationer där den påverkar vår handlingsfrihet kraftigt utan att kunna regleras väl. Det finns en kostnad att inte delta i mainstream-medierna, vilken innebär att man inte bara går miste om de nya möjligheter de ger utan också får problem med tidigare handlingsmöjligheter (jag är inte med på Facebook, men utsätts inte bara för en rejäl social press att gå med utan finner också att olika diskussioner som jag deltar i flyttas in i detta slutna system). Regleringar fungerar när det som regleras är relativt oföränderligt i funktion och form och därmed stämmer med regleringens intentioner. Men modern social teknik är flytande, och därmed blir regleringar lätt abstraktioner utan praktisk innebörd. Typexemplet är förstås privacy.

Det är klurigt att använda ett tvångsmonopol för att öka handlingsfriheten, särskilt när det handlar om att avväga en mängd av möjligheter och kostnader mot en annan mängd möjligheter och kostnader.

Det finns en väsentlig skillnad mellan Google och staten – den ena har våldsmonopol, inte den andra. I övrigt håller jag med dig om att det är lättare att reglera statliga institutioner än företag, speciellt i det ”avreglerande klimat” som råder nuförtiden.

Vi ”publicerar” frivilligt en massa information vi egentligen inte vill ha publicerad. Ifrån dina Facebookdata kan man härleda en hel del intressant social information, dina Flickr-bilder (särskilt med geotaggar) ger en bra bild av var du rör dig, via dina köpvanor kan man bygga rätt bra modeller av din livsföring och dina googlesökningar ger en finfin inblick i vad du tänker på. Kombinera det intelligent och man kan få veta rejält ”privata” saker, särskilt om man utnyttjar effektiv databrytning.

Om användning av information på nätet enbart gick att använda till de syften vår medvetna publikation syftar till så skulle vi inte ha några problem med vare sig Facebook eller FRA. Internet skulle också vara mycket mindre användbart. Men det blir allt lättare att genomföra avancerade sökningar som utnyttjar datas ”inferentiella promiskuitet” (underbar term :-), vilket gör att även frivilligt givna Facebookdata blir användbara för andras puzzlande.

Det vi ska vara mer rädda för än FRA är faktiskt när chefen lätt kan googla oss (och mäta hur många bloggkomentarer vi skriver under arbetstid). FRA kan förmodligen hållas under en demokratisk kontroll. Facebook eller Google kan använda sin information på betydligt friare sätt som också är svårare att reglera och genomlysa. Men alla individuella data-mashups är omöjliga att reagera på annat än i efterhand, hur farliga eller nyttiga de än är. Jag tror totalsumman är positiv, men vi kommer att få en hel del obehagliga nya möjligheter (allt från datorstödd mobbing till storskalig automatiserad identitetsstöld till programpaket för att låta föräldrar märka om deras barn uppvisar felaktiga åsikter eller preferenser).

Jag kan dock tycka att Smartphones behöver kontrasteras mer med en ny generation av enkla ”dumlurar”

Det behövs en öppen och klar diskussion, utan ”skyttegravar” (i form av blockpolitik).

Personligen ser jag väldigt lätt skillnad mellan t.ex. Facebook och FRA; det ena är jag fullt medveten om vad det innebär, och ”publicerar” bara strikt vad jag själv väljer att publicera. I det senare fallet känns det mera som att bli ”våldtagen”. Kanske är inte alla lika på det klara med vad det innebär att publicera information på internet ännu..?

Den viktiga frågan är att mycket på vår önskelista för ny teknik och vilja att delta i sociala medier ställer allvarliga frågor kring säkerhet och integritet, för att teknikerna är så praktiska. Visst finns det mycket positivt med att använda en GPS eller BriteKite?

Strikta lagar om hur informationen får kopplas ihop skulle hindra utvecklingen av alla de bra tjänsterna vi faktiskt vill ha. Hur utformas tekniken, vad ger rätt att få insyn i våra data?