<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	
	xmlns:georss="http://www.georss.org/georss"
	xmlns:geo="http://www.w3.org/2003/01/geo/wgs84_pos#"
	
	>
<channel>
	<title>
	Kommentarer på: Surrealism: Simulacra och simulation	</title>
	<atom:link href="http://skiften.org/2009/04/08/surrealism-simulacra-och-simulation/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://skiften.org/2009/04/08/surrealism-simulacra-och-simulation/</link>
	<description>Om vårt samhälle i ständig förändring och dess möjliga riktning</description>
	<lastBuildDate>Thu, 07 Jun 2012 23:02:50 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.1.5</generator>
	<item>
		<title>
		Av: Postmodernismen, au revoir &#124; Skiften		</title>
		<link>http://skiften.org/2009/04/08/surrealism-simulacra-och-simulation/#comment-676</link>

		<dc:creator><![CDATA[Postmodernismen, au revoir &#124; Skiften]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 07 Jun 2012 23:02:50 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://skiften.org/?p=1491#comment-676</guid>

					<description><![CDATA[[...] som drog undan fötterna för postmodernismen var att denna upplösning, som jag tog upp i Surrealism, simulacra och simulation, inte sågs som en start för att bygga upp nya tankar. Många av de postmoderna tänkarna är [...]]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>[&#8230;] som drog undan fötterna för postmodernismen var att denna upplösning, som jag tog upp i Surrealism, simulacra och simulation, inte sågs som en start för att bygga upp nya tankar. Många av de postmoderna tänkarna är [&#8230;]</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Anders Sandberg		</title>
		<link>http://skiften.org/2009/04/08/surrealism-simulacra-och-simulation/#comment-675</link>

		<dc:creator><![CDATA[Anders Sandberg]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 08 Apr 2009 16:52:49 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://skiften.org/?p=1491#comment-675</guid>

					<description><![CDATA[Kognitionsforskningen har ju närmat sig ett hyperverkligt förhållandesätt till minnet. Våra erinringar högst egenskapade rekonstruktioner av våra upplevelser, och det är lätt att visa att de inte bara är vinklade och ofullständiga utan också ofta felaktiga - vi minns inte vad som faktiskt skedde, utan vad vi nu simulerar. Det är rätt enkelt att skapa falska minnen, även om saker som är viktiga för oss, och detta sker både naturligt, genom andras påverkan och genom media. Teknik för att förstärka, försvaga, radera eller editera minnen är under viss utveckling just nu, men de etiska och praktiska problem den innebär finns ju redan i vårt nuvarande minnestillstånd. Det finns inget icke-simulerande, autentiskt minne. Snarast är våra minnens autenticitet kopplad till att de hänger samman med vår övriga person snarare än deras koppling till verkligheten.

Utmaningen är såklart hur man ska hantera ett flytande, opålitligt minne och flytande, opålitliga bilder. Jag är ofta inne på behovet av oberoende verifiering, gärna från maskiner - inte för att maskinerna är objektiva, utan för att de har så väsensskilda vinklingar från människor. Våra respektive fel tar ut varandra. Men det finns också en kreativ, social sida av det hela: ofta behövs inte objektivitet eller direkthet, eller den kan vara en boja som hindrar verkligt skapande. Tavlorna på museer behöver inte vara äkta för att man ska kunna njuta av konsten - det är bara för att göra de besökare som gillar gamla ting omsusade av historiens vindar (eller höga värderingar) glada som äkta tavlor behövs.]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Kognitionsforskningen har ju närmat sig ett hyperverkligt förhållandesätt till minnet. Våra erinringar högst egenskapade rekonstruktioner av våra upplevelser, och det är lätt att visa att de inte bara är vinklade och ofullständiga utan också ofta felaktiga &#8211; vi minns inte vad som faktiskt skedde, utan vad vi nu simulerar. Det är rätt enkelt att skapa falska minnen, även om saker som är viktiga för oss, och detta sker både naturligt, genom andras påverkan och genom media. Teknik för att förstärka, försvaga, radera eller editera minnen är under viss utveckling just nu, men de etiska och praktiska problem den innebär finns ju redan i vårt nuvarande minnestillstånd. Det finns inget icke-simulerande, autentiskt minne. Snarast är våra minnens autenticitet kopplad till att de hänger samman med vår övriga person snarare än deras koppling till verkligheten.</p>
<p>Utmaningen är såklart hur man ska hantera ett flytande, opålitligt minne och flytande, opålitliga bilder. Jag är ofta inne på behovet av oberoende verifiering, gärna från maskiner &#8211; inte för att maskinerna är objektiva, utan för att de har så väsensskilda vinklingar från människor. Våra respektive fel tar ut varandra. Men det finns också en kreativ, social sida av det hela: ofta behövs inte objektivitet eller direkthet, eller den kan vara en boja som hindrar verkligt skapande. Tavlorna på museer behöver inte vara äkta för att man ska kunna njuta av konsten &#8211; det är bara för att göra de besökare som gillar gamla ting omsusade av historiens vindar (eller höga värderingar) glada som äkta tavlor behövs.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
	</channel>
</rss>
