Johanna Nylander frågar om disperfektion i veckans skifte
We have involved ourselves in a colossal muddle, having blundered in the control of a delicate machine, the working of which we do not understand.
– John Maynard Keynes
I dag är marknaden, våra sociala relationer och arbeten långt mer komplicerade. Det uppfattas av många som att det komplexa måste reduceras med kontroll, av den anledningen att många system som byggts upp inte är robusta. Ökad transparens kan både förbättra som försämra tilliten.
Motreaktionerna kan vara mycket starka och skall inte underskattas, för om inte resultat ses så kan hårdaretagismen förtär samhället.
Frågan om perfektion och tillit hos medmänniskan är gammal (se tillbaka till de gamla grekerna som Platon eller kyrkofäderna) och det är inte ofta i historien som privatliv och offentligt liv har varit skilt åt.
Integritet är en subjektiv uppfattning, det är tillit också. Weekly Standard diskuterar frågan om tillit mellan kolonister och cylons i Battlestar Galactica där den politiska gruppen kring Adama-Roslin sätter mänskligheten i fara genom att ge upproriska cylons medborgarskap, detta trots att taktiken är nyskapande. När samhället befinner sig i en disruption så kan tilliten minska.
Netikett räcker inte anser många i detta läge, snarast börjar åtgärderna med exempelvis lagstiftning mot grooming och först sedan börjar föräldrars ansvar påtalas. Det borde vara lättare att börja med kunskap före förbud och censur och istället effektivt kunna stoppa brott på rätt ställe.
Kommer vårt samhälle att bli öppnare eller ser vi bara tillrättalagda bilder av människor och ting? Tillkämpad folklighet kan nog uppfattas som fejkat, som Johanna påpeka. Väljarna får svårt att sätta likhetstecken med den person som skall vara statsmannamässig i sitt förtroendeuppdrag. Misstron mot kuratorn sprids tillsammans med papperstrollen, även om faktiskt bristerna funnits tidigare.
För de trassliga processer som sattes i fokus i förra veckans skifte kan sättas i rörelse kan användas för att starta debatt om yttrandefriheten som Adel Ferdowsipour gjorde eller som Anders Sandberg synliggör censuren på internet genom att skapa ett konstverk av siter som läcktes till wikileaks och hotades med stämning i Australien.
Det handlar om en skillnad i värderingar mellan hur vi vill att världen borde fungera, om att bygga in en viss funktion i koden. Anonymiseringstjänster som IPREDATOR som The Pirate Bay startat är ett tidens tecken. Om det blir ett tolerant eller intolerant samhälle beror på hur medborgarna engagerar sig för tilliten. Tangentbordet i sig kan föra oss i många olika riktningar.
Perfektion utmärks ofta av brist på information: perfekta objekt av samma typ är alla identiska (jmf. med Anna Karenias tanke om hur lyckliga familjer alla är identiska men olyckliga familjer är olyckliga på unika sätt). Imperfekta objekt innehåller information om sin bakgrund och speciella egenskaper som kan vara värdefull om den kan tolkas (jmf. med japansk ”wabi-sabi”). Imperfektion är dock bara värdefullt när system och objekt fungerar så bra att man kan kosta på sig de små skavankerna, och när man har kapaciteten att tolka dem på ett användbart sätt (eller kan välja att ignorera dem).
Wikipedia är ett bra exempel – styrkan ligger inte i informationens korrekthet utan att det är låga trösklar att addera och uppdatera informationen, och diskussionen kring en sida är ofta mycket informativ om dess natur. På samma sätt är personalisering ett sätt att göra ting imperfekta (i jämförelse med vad en verklig designer skulle göra) men anpassade till individen. Att folk har skräniga desktops som hindrar dem från att hitta ikoner är imperfekt, men ger dem en digital hemkänsla den perfekt blågrå bakgrunden inte skulle ge.
Tillit handlar mycket om att märka när imperfekta personer, projekt och institutioners imperfektioner är acceptabla och hjälpande istället för tecken på bristande kvalitet.