Priskänsligheten har dock fått många att titta två gånger åt Playstation3 och sedan välja Xbox360, Wii, eller rent av PS2. Har marginalnyttan med fler polygoner börjat avta snabbare än vad Moores lag jobbar?

Eller har vi helt enkelt dragit åt svångrämmen? Om jag tillåter mig själv att slå undan benen för min egen post, så tror jag att marginalnyttans förändring spelar störst roll.
Spelenheterna behöver en ny killerapp – Wii erbjöd två – Wii-kontrollerna och Wii fit.

Spelen är något så när ”snygga” på de billiga konsolerna – och inte väsenskilt mycket snyggare på de dyra. Liknande ”bang”, men för olika ”buck”. Utgången är given.

För mig som macanvändare är dessutom separationen mellan spel och nytta given – spelen existerar i dedikerad hårdvara som Playstation 3 (eller iPhone), medan nyttobehoven och de sociala behoven i första hand nås via datorn. En Powerbook G4 från 2003 är kompatibel med Office, Facebook och Twitter, men den kan inte spela Street Fighter IV.

Så, när nyttan inte längre kräver den största maskinen söker jag ett bekvämare alternativ eller ett tillgängligare alternativ. Från det perspektivet känns övergången från den gängse uppfattningen Moore’s lag helt naturlig.