Någon gång insåg man att vi kommer att bli utkonkurrerade rent industriellt av länder med betydligt lägre levnadsstandard, och då ställdes frågan: Vad skall vi då tjäna pengar på? Där någonstans drog man den tokiga och kortsiktiga slutsatsen som innebär att priset på information och kunskap höjs genom att minska på den. Den långsiktiga lösningen ligger i att istället hjälpa dem att höja sin standard till samma som vår, det är ju som bonus också en god medicin mot befolkningsexplosionen, vilket vi i norden visat så väl. Vi hade inte varit särskilt många utan invandringen från 60-talet fram till idag.

Men lyckligtvis kom Internet, och lyckligtvis var det tillräckligt många politiker som, i liket med Ines Uusman, under tillräckligt lång tid möjligtvis bara såg det som ”en fluga”. Upphovsrättsindustrins dagar är dock räknade, deras tid är obönhörligen förbi, frågan är bara hur mycket elände de skall tillåtas att ställa till med av dem som fortfarande mentalt sitter kvar med det där tokiga svaret på frågan.

Som BSD-kille har jag alltid haft lite svårt att omfamna RMS utan förbehåll, men visst, även han har lyckats formulerat sig utan att väcka anstöt från gång till gång! Det har dock sagts mycket klokt sedan 1997 på ämnet som inte bara är repetition på det temat – och 2013 sägs det av mainstream debattörer i det flamsiga Debatt på SVT (eller har vi blivit av med SVT tills dess?).

Kort sagt, att ta betalt för kunskap är inte vägen till ett kunskapssamhälle, det är vägen till dess motsats. Det är där vi var före tryckpressen när information var koncentrerad till ett ytterligt fåtal och väldigt lite kunde nå spridning. Den akademiska friheten och den vetenskapliga metoden att publicera och bli debunkad/bekräftad kunde aldrig ha utvecklats om inte tryckpressen sänkt barriären till informationsspridning. Tänk om Newtons rön inte publicerats, om han istället jobbat under försvarskontrakt och sagt: Nej, jag talar inte om hur jag beräknar var projektilerna skall landa, men jag kalibrerar era kanoner åt er för en rund summa pengar och behåller hemligheten.. Det blir rent absurt att se det som vetenskap. Vetenskap kan inte utvecklas på det viset. Om det hade varit det rådande tänkandet hos kunnigt folk på den tiden, så hade deras hemlighetsmakeri hindrat vetenskapen att utvecklas över huvud taget.

Att vinna racet mot informations eller kunskapssamhället vinns av den som är minst girig, för det är den som får mest.