Att det finns mycket DIY betyder inte att nyckelteknologierna är öppna för allmänheten. Jag hade inga problem att montera ihop min senaste dator efter tycke och smak, men det bestod i att sätta ihop svarta lådor – när kommer möjligheten att faktiskt editera vad som ska finnas i processorn? Även om sådana optioner mest skulle användas av enstaka entusiaster är det viktigt att ha teknologiska utvägar från rent-seeking låsningar. Men eftersom detta problem inte är en händelse, så finns det nog inte så mycket tech policy som förordar ”the freedom to tinker”.

Sedan är vi kulturellt avskurna, det har Anders rätt i. Vi ser inte den kinesiska eller den italienska bloggvärlden då det är ett annat språk den förs på. Den anglo-saxiska kultursfären har tjänat på det, men upp till en viss punkt.

Föremål, teknik och artefakter har blivit mindre möjliga för oss konsumenter och användare att själva omforma och ändra på. Det är en del av att den kunskapen behövde ”låsas fast” i industrins strukturer. Jämför radioamatörer då och nu. Nu kanske vi går tillbaka till en teknikstruktur som är mer Do-it-yourself?

Det är ett svårt skifte jag försöker beskriva ovan, särskilt i en tid där politik drivs fram av detaljproblematik efter detaljproblematik, med starka ”rent-seeking” särintressen. I mycket uppfattar jag att tech policy (finns det ett ord på svenska?) är händelsestyrd, då det inte finns en teknikideologisk mall att stämma av med.

Det skifte som behövs för att ett ipv6-nät verkligen ska bli sant globalt är bra automatisk översättning. Idag är det kinesiska nätet nästan helt isolerat gentemot det svenska. Det faktum att man från Kina kan läsa skiften.org betyder inte att den läses – den är språkligt och kanske kulturellt isolerad. Men översättning så bra att den kan passera inte bara språkbarriärer utan också kulturbarriärer kräver troligen artificiell intelligens över den mänskliga. Dessförinnan kommer det tekniskt globala nätet vara låst åtminstone av kulturbarriärer.

Waldemars farhåga om inlåsta nätfunktioner är komplex, för de kan låsas inte bara genom att folk använder lättanvända men begränsade produkter eller genom att stater och företag framtvingar låsta lösningar a la DRM och certifikat utan också genom framväxten av onlineinstitutioner (stödda av potenslagsdynamiken ovan) som låser. Om man måste använda twingly för att ens blogg ska fungera socialt kan därmed twingly låsa åtminstone bloggarnas utveckling.

Det största hotet om att låsa nätet är dock den ökande svårigheten att överhuvudtaget manipulera lågnivåfunktioner (t.ex. för att lära sig hur den är uppbyggd eller konstruera alternativ) – vilket är en direkt följd av dagens hårdvaras och mjukvaras komplexitet, och inte bara resultatet av försök att låsa den. Hur många människor (per capita) laborerar egentligen med Linuxkärnan i jämförelse med hur många som meckade med sina fordon på 50-talet?