Lagstiftning har kommit att växa utöver ett grundläggande samhällskontrakt och in i en moraliserande karaktär. Man stiftar helt enkelt lagar vars främsta syfte inte är att följas, utan snarare att ”statuera ett exempel”. Nicklas Lundblad skriver om det lugn som karakteriserar en dialog kring föregångaren till Personuppgiftslagen, Datalagen, i vilken det framkommer att man räknar med att 10% av dem som berörs av lagen följer den. Dessutom fortsätter utredaren i frågan med att konstatera att denna siffra lär minska iochmed att teknikanvändningen ökar.

Vad jag menar är att lagstiftning vars primära syfte inte är just den regel som lagen instiftar och uppbär, helt eller delvis kan förlora hela sin mening (ex moraliserande eller vägledande) när den omgivning och miljö somlagen appliceras på förändras.

På samma sätt är det inte självklart att alla ”nya” fenomen ska pressas in i befintliga lagar genom att nya ”syskonlagar” stiftas för att reglera det som mest liknar det gamla i det nya. Man måste t.ex kanske inte reglera fildelning under samma premisser som utbyte av fysiska varor, och svagheten i att försöka göra det står i proportion till det logiska glappet mellan det nya och det gamla fenomenet.

Jag är rädd att jag uttryckt mig slarvigt, men vill alltså klarlägga att det inte handlar om att ta bort gamla lagar för de fenomen för vilka de inrättades (så länge dessa inte helt upphört, det händer ju att lagar bli förlegade men det är inte det jag vill belysa här). Det handlar snarare om hur vi inte ska forcera på nygamla lagar på nya fenomen utan att fundera över skillnaden mellan de nya fenomenen och de gamla fenomen för vilka lagarna stiftades. Närmare bestämt handlade mitt inlägg om att man måste fråga sig inte bara hur lagar påverkar trögheten i systemet, utan även hur trögheten i systemet påverkar lagarnas syfte och effektivitet.

Jag vill alltså återigen understryka att det inte handlar om att bryta eller som begynnande tyrann kringgå lagar, utan om att inte utan motivering instifta gamla lagar för nya fenomen, och att interaktionen mellan lagar och samhälle är en dialog.

Hoppas mina tidigare diffusa tankegångar nu framstår en smula klarare! Och tack för kommentaren!

Mvh
::J